PENGBERG

Twitter

2012-01-31T12:06:00.000+01:00

På Twitter "umgås" man med likasinnade.
Jag är intresserad av skolledarskap, skolutveckling, www, längdskidor och roliga saker alltså följer jag människor med dessa intressen. På torsdag-kvällar kan man delta i #skolchat, alltså ett gäng engagerade pedagoger träffas kring hashtaggen (#)skolchat. På helgerna när det är världscup så följer jag #twittski. Enkelt? Så mycket enklare kan det inte bli.
Dessutom finns där några människor som irl är mina vänner (eller bekanta). Förvånansvärt få rektorer finns i flödet men ganska många lärare. Mest representerade är väl de som är engagerade i IT och sociala medier etc. Många av dem har så mycket att dela med sig om både i generell kunskap men också i nyheter inom IT.

Vissa av dem jag följer skriver mycket goja, men det är underbar goja, som han som älskar att bada badkar, tex. En dag för någon vecka sedan fick han veta att hyresvärden ska renovera alla badrum i fastigheten och badkaren ska ersättas av duschar. Traumatiskt! Kommer osökt att tänka på Fritjof Nilsson Piraten (Bokhandlaren som slutade bada).
Jag följer också ett gäng politiker. Carl Bildt för att få veta vad som händer ute i världen, Lars Ohly för att läsa sarkasmer om regeringen, Annie Lööf för att hon är ny osv. Vad gäller de politiker som twittrar tror jag MP med Maria W och Åsa R samt Vänsterns Lars Ohly är de som bjussar mest på sig själva. De flesta politiker är väl rädda för att inte vara PK (?).

Emil Jönsson, Anna Haag, Kickan Randall och Ida Ingemarsdotter är de skidåkare som twittrar mest och blir därmed de mest intressanta att följa. Langrenn, längd.se, Skifaster är några siter som twittrar om skidnyheter.

Jag följer också alla som beskriver sig själva som gotlänningar, både sådana som har flyttat från öijn och sådana som fortsätter att njuta av lugnet och Sveriges absolut underbaraste höstar. Dem följer jag för att få all möjlig information om vad som händer på Gotland. Riksantikvarieämbetet, Gotlands Allehanda, Gotlandsrevyn, Konditori Norrgatt, Grannar, Vänner, Kollegor. Ja, allt som rör Gotland.
Jag är en twittrare...

Ett sätt att kommunicera

2012-01-20T14:27:00.000+01:00

På vår skola finns (bl.a) Naturbruksprogrammet - djur med profil hund. I dagligt tal säger vi "Hundprogrammet" för det är vad det handlar om, hund alltså. Under tre år så får eleverna lite kunskaper om djurvård, naturbruk etc. och allmän kunskap kring jordbrukande i övrigt.
Större delen av karaktärstiden ägnas åt hundar. Man jobbar med agility, klickerträning, freestyle. Man läser om hundens ursprung, om hundens användingsområden. Man lär sig vad fysioterapeuten gör, hur man jobbar på djurvårdskliniken. Etologi, biologi osv osv. Helt enkelt en fantastisk utbildning för ungdomar som gärna ser sitt framtidsjobb med hundar.
Vår huvudlärare på hundprogrammet är föräldraledig men tar sig lite tid för att träffa eleverna några timmar i veckan genom blogger. En inkörningsperiod under de första veckorna med en del "barnsjukdomar" men vi ser ljusningen och möjligheterna. Ett helskönt sätt att kunna träffa sin hundlärare i ett forum, helt webbaserat, där man bara snackar hund. Med beundran ser jag ett seriöst arbete växa fram på ett fullkomligt bländande och modernt sätt. Fler sådana alternativ efterlyses!

Baktidens skola?

2011-12-18T21:38:00.000+01:00

Nu har han, gång på gång visat att han inte har någon som helst kunskap, ingen som helst kunskap om och inte heller någon som helst erfarenhet av och om skolan. "På vetenskaplig grund", är ett utryck som han gärna använder men i hans dagliga praktik verkar det inte vara användbart. Han tittar i historieböckerna och ser (vad han vill se) att svenska skolan var bättre förr. Dvs om man jämför Europas skolor utifrån ett summativt sätt där man mäter kunskaperna på samma sätt som man gjorde för tjugo eller trettio eller till och med femtio år sedan.

Jag har i ett antal bloginlägg skrivit om honom t.ex den här eller den här. Ja, han är nog den som figurerat mest av alla i min blogg. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin skrivit något positivt men tror inte heller att han förtjänar det ur mitt perspektiv som lärare och skolledare. Må vår skolminister snart få en ersättare och jag någon annan att skriva om...

Veckans ordstäv

2011-12-11T12:36:00.000+01:00

"Alla har så bråttom med att undervisa att ingen
hinner lära sig något." Agnes Repplier

Det var ett tag sedan som hon, Agnes myntade ordstävet ovan. Jag antar att många med mig under skolhistoriens gång ofta undrat hur mycket vi lärare lägger ner i undervisning och hur mycket som förmedlas till våra elever. Jag menar att vi oftast har ett starkt behov att förmedla något, så starkt så att vi glömmer våra lyssnare.
- Nu var den lektionen klar, fort över till nästa och gå igenom så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt

Om min arbetsplats

2011-12-10T18:09:00.000+01:00

Det var någon på Twitter som tyckte att min arbetsplats (se förra blogginlägget) påminner om hennes. Kanske att tecken på att även hon prioriterar den dagliga verksamheten framför de administrativa uppgifterna.
Jag vet att mina administrativa arbetsuppgifter hela tiden blir lidande av att jag vill finnas i verksamheten, att jag vill vara synlig. Jag gör klassrumsbesök, sitter med på lektioner, hänger i "caffis", får pratstunder i korridorer, i matsalen, i klassrum, i uppehållsrum. Jag är inne på lärarnas arbetsrum, är med på arbetslagsmöten. Osv osv. Allt detta tar mycket av min tid men det är värt varenda minut för jag kan ärligt säga att jag känner min skola, jag vet vad eleverna heter, jag vet hur de ligger till i sina studier. Jag vet vilka problem som finns, vilka lärare som har det jobbigt just nu med den och den eleven/gruppen etc. Jag vet också att lärarna på skolan uppskattar att jag syns, att jag finns med, att jag är en del av det dagliga.

Jag har nog snöat in lite på det här med hur delaktiga, aktiva, engagerade i verksamheten vi rektorer är, eller inte är...Häromdagen kom jag in i en kort diskussion på Twitter om det hela (blogginlägg häromdagen) och nu är jag där igen? Sorry, men jag vill ju så gärna att vi rektorer jobbar för en bättre skola tillsammans med elever och lärare och inte enbart på våra arbetsrum.

Vissa dagar...

2011-12-07T11:17:00.000+01:00

Jo, just det vissa dagar alltså...
De flesta dagar börjar man med intentionen att genomföra uppgifter och ha möten enligt kalendariet. Man laddar upp med lite kaffe och sätter igång med det dagliga, ja ni vet. Men så händer något.
Precis som på beställning ramlar alla elever med problem in, kuratorn, skolpsykologen m.fl. och rör om i min planering fullständigt.
Knack, knack:
- Har du tid?
- Självklart!
Knack, knack, ring, ring:
- Har du tid?
- Snart klar.
Ring, ring,
- Har du tid?
- Snart, jag ska bara...

Jo jag vet att jag förväntas vara den pedagogiska ledaren, att jag förväntas ha svar och lösningar på det mesta. Jag vet också att jag är det förstnämnda och att jag oftast har lösningar. Men varför bestämmer sig alla för att ställa dessa krav och frågor samtidigt under en ynka timme av min förmiddag?

Dagens blogginlägg blev gnälligt men kära blogg det är därför du finns. Vem ska annars lyssnar på mig när JAG får behovet att lätta på trycket?

Önskerepris från 2007...

2011-12-06T21:06:00.000+01:00

"Hjärnan är ett underbart organ.
Den startar direkt när jag vaknar
på morgonen och stannar
inte förrän jag kommer till skolan."

Klassrumsbesök

2011-12-06T16:17:00.000+01:00

En lärare på Twitter uttryckte igår en viss frustration av att rektor aldrig kommer på besök i klassrummet.
En annan lärare hakade på och berättade att hon haft två besök på 25 år (!). Jag undrade då vad de pratade om vid medarbetar- och lönesamtal. Hon svarar,
- Bedömningen grundas i hur man beter sig på möten och vad andra säger om en.
Naturligtvis ett relativt subjektivt utlåtande men antagligen också relativt sant, för var annars ska rektor få en uppfattning om hur läraren utför sina arbetsuppgifter?

Jag kastade ut frågan till några "medtwittrande" kollegor som alla uttryckte en svårighet att prioritera denna (ack så viktiga) del i arbetet. Jag kunde ana en frustration från rektorskollegor över att de inte har tiden men kan inte låta bli att tänka: Ska man inte prioritera om?
Jag får också en obehaglig känsla av att man famlar i blindo i så många andra sammanhang, kvalitetsarbetet mm. Dessutom är det en viktig faktor till att vi kallar oss pedagogiska ledare, för hur kan man vara det utan att vara delaktig i verksamheten. OBS att jag menar delaktig, inspirerande, uppmuntrande inte kontrollerande, tillrättavisande. För vi utgår väl från att våra lärare har fått förtroendet att undervisa för att det är det de kan?

Rektorsutbildningen

2011-12-05T21:54:00.000+01:00

Jag går nu det sista året på det nya Rektorsprogrammet, bara sex månader kvar till examen.
Under de två och ett halvt år som jag gått så har det vid flera tillfällen kommit upp att vi som jobbar inom skolan är så förbannat dåliga på att tycka till offentligt, att säga ifrån i debatten. Jag har kommit att undra om det är just detta som gör att skolan i allmänhet används som slagträ i alla möjliga och omöjliga forum.
Tänk om vi rektorer skrev insändare, om vi kunde kasta oss in i debatter i allas dess former. Varför hörs vi inte mer?
Jag finns på Twitter och där är inte rektorer precis överrepresenterade, vi är ett fåtal som figurerar under taggen #skolledare.
Just det! Tidsbrist! När skolledare får frågan hur många timmar i veckan man jobbar så är det bara ett fåtal som uppger att de jobbar mindre än femtio (50) timmar i veckan, ingen säger 40 timmar men desto fler säger att de jobbar fler än 50 timmar i veckan. Dessutom så gör man ju alltid någonting på kvällen som man inte räknar in under de ovan nämnda timmarna.
Så frågan är kanske: Hur ska vi hinna? Var ska vi få orken?
Nä, det är nog helt naturligt, inte har vi ork och inte har vi tid att engagera oss i några debatter.

Ruben R. Puentedura, Ph.D.

2011-11-28T13:40:00.000+01:00

I fredags hade jag förmånen att få lyssna till Ruben R. Puenteduras föreläsning om IT i skolan.
Fantastiskt inspirerande! Han började (som sig bör) med historik (hur de första laptopen såg sitt ljus) på ritbordet, för mycket längre sedan än vi kunde ana etc.
Ganska snart visade han på sin SAMR-modell, som naturligtvis är viktig i sammanhanget, men jag fastnade mer vid detaljer såsom.
- En laptop är ju ett bra redskap men med vissa begränsningar. T.ex om du sitter på tunnelbanan och "baxar" upp din dator i knät, en häftig inbromsning och olyckan kan vara framme...Med en iPad eller en smartphone så har du tillgång till ditt redskap i de mest krångliga situationer. En laptop är bra när du är hemma, när du är på jobbet, när du sitter på konferensen. En iPad däremot kan du lätt använda även när du transporterar dig mellan två punkter. Du kan lätt ta upp den, dela med dig av den.
Puentedura visade också på en del (för mig) nya program som passar bra i undervisningssammanhang: http://www.visuwords.com/ - sketchup.google.com - algodoo.com - wefollow.com och såklart earth.google.com. Har säkert glömt en hel del av de program han visade (jag hann inte anteckna...)
En härlig föreläsare som bjuder in till eftertanke. Hur använder vi datorn i undervisningen? Hur mycket kan vi själva, vi som ska finnas som handledare, lärare etc? Det är ju inte bara att förse skolan med hårdvaran, vi måste också lära oss själva att använda den, att utnyttja den till fullo för att uppnå våra pedagogiska mål.
En fulländad eftermiddag på YBC-gymnasiet i Nacka.

Idag

2011-11-18T14:15:00.000+01:00

Idag, efter lunchen så hängde jag i grundskolans lärarrum och "överhörde" när en lärare pratade om att introducera bloggande med sjuorna.
Frågorna var (och blir) många, tex hur, hur mycket? Vilken typ av bloggare? Ska man välja vissa ämnen? Ska man välja bort andra ämnen? Bra och klok lärare reder upp det hela. Efter att ha tittat på olika bloggar ska man själv producera en egen blogg. Man lyssnar på varandra och lär av varandra och framförallt lär tillsammans.
En spännande resa har tagit sin början och jag vill gärna veta hur det slutar. Hoppas få se loggböckerna i bloggform (bloggbok?).

Min gamla skola

2011-02-14T17:26:00.000+01:00

Har idag gjort besök på norra Gotlands högstadier och intog lunchen på min "gamla" skola som numer bara är restaurang. När jag jobbade där var det världens härligaste restaurangskola med elever som lagade mat och elever som åt mat där, även folk "utifrån" var välkomna att luncha såväl som lärare och övrig personal på skolan. En helt fantastisk skola, en helt fantastisk restaurang.
Idag var det bara några få gäster där och matsalen kändes som något som tömts, som efter att pesten har härjat eller så. Fantastisk mat, supertrevlig personal men ack så ödsligt utan alla dessa ungdomar.
En skola kan vara tom på kvällen eller på helgen, ja till och med på loven. Då står skolan och väntar, väntar på eleverna och det känns tydligt. Den här "före detta skolan" är bara tom utan att vänta på något.
Jag hoppas innerligt att det ska uppstå skolverksamhet där igen, i någon form i framtiden.

Gy11

2011-02-13T10:48:00.000+01:00

Niondeklassare samlas i aulan för information från öns gymnasieskolor. Jag lyssnar på skola nummer ett som representeras av en dam som jag antar är lärare. Hon presenterar sig aldrig men hinner med att använda sig av uttrycker "jy-elva" tretton gånger ( jo, jag räknade) på mindre än tio minuter. När hon pustar ut det för sjätte gången ser jag hur killen bredvid mig böjer sig fram till sin kompis och säger:
- Va fan betyder jellva? Han får till svar:
- Ingen aning, faktiskt.

Säkert fanns det många av eleverna som kände till begreppet och antagligen lika många som inte visste vad det var. Jag kände, när det var min tur, ett visst ansvar för att få det hela lite mer förklarat. Så när jag klev upp tittade jag på min tidigare bänkkompis och sa:
- Nästa läsår så börjar en ny gymnasiereform, den kallas GY11. Vad som händer med det nya har ni säkert hört från era SYV:are eller kommer snart att få veta. Jag ska berätta om min skola.
Jag upplyste i alla fall två killar den dagen. Båda tittade upp med en glad min och en av gjorde tummen upp mot mig. Skönt, tänkte jag.

Vem hjälper?

2011-02-11T11:05:00.000+01:00

När eleven är i skolan får han/hon all hjälp som han/hon kan tänkas behöva. Om eleven inte kommer till skolan så måste någon annan hjälpa dem, förslagsvis föräldrarna. Jag blir alldeles förvirrad, förvånad och upprörd när jag pratar med en förälder, vars elev inte varit i skolan på snart två veckor och föräldern säger;
- Ojdå, har hon inte varit i skolan?
- Nä, hon har inte varit här de senaste två veckorna och vi börjar bli oroliga. Har det hänt henne något?
Jag blir matt...Eleven bor hemma hos sin mamma och mamman har inte märkt att dottern skolkat i två veckor?
Hur ska vi i skolan kunna motivera våra elever att närvaron är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna fullgöra sin skolgång, om inte föräldrarna håller med? Skolan är inte bara kunskapsmål det är också värdegrundsmål och ett ypperligt tillfälle att lära sig att fungera i grupp, i sociala sammanhang.

Jag är här igen (har varit här förut några gånger): När ska vi införa lämplighetsbevis för att få ha barn?
Du måste ha det för att få ta körkort, du måste ha behörighet för att undervisa i skolan, du måste ha legitimation för att jobba som läkare, jurist osv. Du måste ha tillstånd för det ena och det andra men det viktigaste här i världen, våra barn kan vi producera hur mycket vi vill utan förkunskaper, utan leg, utan lämplighetstest...

Ibland går det bra...

2011-02-09T09:28:00.000+01:00

...och ibland går det inte så bra.
Gårdagen och dagen som idag är hänger samman i mångt och mycket.
Elever på akuten, föräldrar på fastlandet, hundar ska tas om hand. Samtal hit och samtal dit plus en hel del bilåkande för att möta upp och att hämta.
Tid för reflektion och utvärdering finns inte. "Du måste prioritera", säger mitt inre till mig men hur prioriterar man bort elever på akuten? Hur prioriterar man bort telefonsamtal med oroliga föräldrar? Hur prioriterar man bort hundar i behov av promenad och mat?
Allt det där dagliga får läggas åt sidan och så får väl tiden på något sätt komma ikapp en. Pappershögar, blanketter och annat har sin tid och känns inte som de mest angelägna just nu. Skolinspektionen må säga vad de vill men elevernas välmående är också en förutsättning för att de ska nå kunskapsmålen, eller?

Idag...

2011-02-07T20:47:00.000+01:00

...var det en en sån där bra dag, igen. Jag hann ha möten, fika, träffa elever, kolla på några lektioner, prata med lärare, fika, ha möte med VD, fika. Jag hann ringa ett gäng samtal (det sista i bilen på väg hemåt), jag hann prata med vaktmästaren, fika, titta på ett projektarbete, åka till Visby Screen å hämta tröjor, fika åsså hann jag med att äta lunch. En sån dag, en sån där dag som man bara....

Pedagogisk ledare

2011-02-05T17:28:00.000+01:00

Rektor är skolans pedagogiska ledare. Han/hon ska se till så att förutsättningar finns för lärarna att hjälpa eleverna att nå de kunskapsmål som finns att uttolka från de styrdokument som Skolverket förser oss med, genom uppdrag från riksdag och regering. Rektor ska också se till att eleverna har möjlighet att nå målen genom att tillhandahålla verktygen (lärare, lokaler, läromedel etc). Förutom ovan nämnda ska rektor också utvärdera skolans arbete och tillse att erforderliga åtgärder sätts in om det finns brister eller om utvärderingar visar att vi inte når målen.
Då tänker jag så här:
Genom att se till så att lärarna har ett drägligt schema med lagom mycket tid för planering, rättning osv. Men också se till så att de har motivationen och möjligheten att utvecklas och att fortbilda sig.
Jag ska också tillse att elevernas schema på samma sätt som ovan, passar för eleverna, att de får den undervisningstid som de har rätt till att deras lärare har relevanta kunskaper i ämnet, såväl som i pedagogik.
Men vem f-n har ansvar för rektor? Vem f-n ansvarar för att rektor har den tid och de verktyg han/hon behöver för att utföra uppdraget? Vem f-n gör schema för rektorn så att arbetsbördan blir dräglig.
När hörde ni talas om en huvudman (fristående såväl som kommunal) som sa;
Nu måste vi se till så att rektorn har en arbetsbörda som är dräglig så att hon/han har möjlighet att dels utföra uppdraget men också har möjlighet att fortbilda sig och utvecklas som pedagogisk ledare...?

Knepigt...

2011-02-02T21:46:00.000+01:00

...ja just det knepigt.
Vi har vid eftermiddagens arbetslagsmöte diskuterat huruvida a-lag verkligen fyller någon funktion. Frågor som syfte och mål besvarades blixtsnabbt och välmotiverat.
Drog vidare med att ifrågasätta mentorskapet på skolan. Är det verkligen nödvändigt att vi har mentorer till våra halv-vuxna elever? Ska de inte kunna klara detta på egen hand? Samma sak här blixtsnabba och väl motiverade svar.
Knepigt tänkte jag när mötet var över...

Lärarlegitimation vs Skolinspektionens rapport.

2010-11-21T18:04:00.000+01:00

Vi har för länge, länge sedan förstått att duktiga och engagerade lärare med adekvat utbildning ger bra resultat i skolorna. Att eleverna lär sig mer etc etc. Forskning visar också att allt det här med kunskap och lärande går bättre när rektorn tar sitt ansvar som pedagogisk ledare. Skolinspektionens rapport härom dagen visar att vi har svaga ledare på våra skolor (endast grundskolor var med i undersökningen).
Hur kommer det sig då att vi (dom, ni...) diskuterar rektorslegitimation på samma sätt som lärarlegitimationen?

Rektor en svag ledare

2010-11-20T23:06:00.002+01:00

Skolinspektionen har granskat rektorer på 30 olika
grundskolor, fristående såväl som kommunala. De
har kommit fram till att många rektorer behöver
stärka sitt ledarskap. Flera av rektorerna har jobbat
en längre tid men inte getts (eller tagit) tillfälle att fortbilda sig.

Med dessa kunskaper måste vi väl återigen ifrågasätta förslaget om lärarlegitimation. För vi vill väl inte att svaga ledare ska bedöma lärarna efter deras introduktionsår?
Läser i Lärarförbundets webbtidning Lärarnas Nyheter att de har tagit del av rapporten. Jag undrar om ordföranden fortfarande tycker att Jonas Vlachos är okunnig i sin debattartikel den 18/11?

Fortsättning följer...

2010-11-19T13:31:00.000+01:00

Diskussionen kring förslaget om lärarlegitimation fortgår. I dagens nätupplaga ges lärarförbundens ordföranden plats för en replik. Vad gäller Mette så har jag inget att säga, hon representerar det "andra" fackförbundet. Men när det gäller Eva-Lis så blir jag lite fundersam, hon representerar nämligen det fackförbund där jag är medlem. Har Eva-Lis verkligen läst igenom propositionen? Har Eva-Lis läst Jonas Vlachos debattartikel med öppna ögon?
Jag får en känsla av att man blundar för sanningen (eller den möjliga sanningen) och inte tar till sig Jonas kritik till förslaget på ett konstruktivt och öppensinnat sätt. Ligger det något bakom? Det är inte utan att jag (efter att ha läst repliken) börjar fundera på om de två damerna har skrivit på något avtal...?

När jag var ung sympatiserade många i lärarkåren med folkpartiet. Just nu låter det i min vardag (på skolan, i rektorsprogrammet, på min fritid) så, att det är få eller ingen som är speciellt roade av Björklunds skolpolitik. Så, var kommer denna iver hos Eva-Lis, att försvara något som inte känns rätt hos lärare (såväl behöriga som icke behöriga) ifrån?

Lärarlegitimation igen

2010-11-18T21:01:00.001+01:00

Jonas Vlachos debattinlägg i dag i DN har satt igång en välbehövlig debatt i ämnet. Har under dagen vid ett par tillfällen följt en del av denna debatt i Lotta Edholms blogg. Stundtals är den saklig men mestadels handlar det om (som vanligt) lite pajkastning.
-Du är dum för du förstår inte mig.
-Nä, du är dum för jag är fil.kand
-Då är du dummare för jag tjänar mer än dig.

Ja, jag vet att jag överdriver, men debatten spårar ur när man inte håller sig till ämnet. Det kan vara viktigt att hänvisa till akademisk forskning eller annan forskning för all del. Men debatten blir inte relevant när det är just det som det handlar om, i stället för om propositionen för lärarlegitimation. Huruvida det är en genomtänkt "propp" eller om det är ett sätt att återigen skapa en "Björklundsk" illusion om att svensk skola behöver, bla bla bla.

Lärarlegitimation

2010-11-18T09:57:00.001+01:00

Regeringens förslag om att lärare ska ha legitimation liknande t.ex läkare kanske inte är helt genomtänkt.

Några punkter som sätter hinder i en förbättring av yrket kan vara,
Hotet om att legitimationen kan dras in om läraren inte "sköter sitt jobb". Vem ska göra den bedömningen? Hur kan vi veta att vad som är "fel" för en elev kan vara rätt för en annan? Men framförallt kommer lärarna att bokstavligen drunkna i dokumentation. Klart som f-n kommer varje lärare som är rädd om sin legitimation att dokumentera så mycket mer med detta hot hängande över sig. Alltså en ökad administrativ börda.
Man har också föreslagit att lärarna ska ha ett introduktionsår efter avlutad utbildning. Lärarna ska placeras ut för att, under handledning, undervisa i sitt/sina ämnen. Finns platser eller handledare för alla lärarkandidater? Förmodligen inte. Vad ska kandidaten då ta sig till? Jo han kommer med all sannolikhet att söka vikariat och då uppstår nästa problem, nämligen: Lärarstudenten får inte anställas på ett vikariat om det finns legitimerade lärare att tillgå. Det kommer alltså att bli svårt för kandidaten att finna en tjänstgöring. Ytterligare försvårande för anställningsbarheten är att kandidaten inte får sätta betyg. Allt talar för att rektorer inte kommer att anställa lärarstudenter innan de har gjort sitt introduktionsår.

Om allt detta och mer därtill kan du läsa i Jonas Vlachos debattartikel i dagens DN.

Blir du chanslös, lille vän?

2010-11-16T22:00:00.001+01:00

Läser i ett gammalt nummer av Pedagogiska magasinet en artikel av Johan Ernestam:
"En socialliberal politik bör ha som grund att alla människors livschanser ska vara så stora som möjligt. Men den skolpolitik som Folkpartiet bedriver i dag går närmast i en icke-liberal riktning. Den minskar i stället många människors livschanser och möjligheter".
För hela artikeln klicka på länken nedan:
Från Pedagogiska magasinet 2010-02-26 00:00

Skolverket vs verkligheten

2010-11-13T14:01:00.002+01:00

Ibland så har vi elever som vill otroligt mycket. De har svårt att begränsa sina valbara/IV-kurser till det som det är ämnat för.

Eleven kanske går ett yrkesförberedande program men vill läsa fler högskoleförberedande kurser i stället för vissa programfördjupningar.
Som skola försöker man att möta elevernas önskemål så långt som det är möjligt, men ibland så tar det stopp i förordningar etc. Ibland så kan man tillmötesgå eleven fullt ut (ur skolans perspektiv) men då "skiter det sig" i att slutbetyget inte ger behörighet att söka till universitet/högskola(!).

Varför kan man inte göra det enkelt? Enkelt för gymnasieskolorna, enkelt för eleverna att slutföra studierna med motivation och rätt val. Då menar jag rätt val ur elevens och skolans perspektiv som sedan, naturligtvis, är i förhållande till den högskola, det program som eleven söker till.

Att bry sig

2010-11-08T22:57:00.000+01:00

Efter denna arbetsdag har en tanke slagit mig om och om igen:
Vad är det som gör att vissa lärare bryr sig mer än andra?

Jag förstår att det är jobbigt ibland, och ja, jag kan förstå att man ibland är less på elever som inte försöker (eller i alla fall inte visar att de försöker). Jag kan också förstå att det är bekvämt att ha en grupp högpresterande och motiverade elever som bara sväljer allt man gör och säger. I alla fall kan jag förstå att man vill ha sådana elever ibland. Men jag kan inte förstå varför man som lärare inte bryr sig (inte ser) elever som bryter ihop när de får ett IG på provet. Som återigen får bekräftat att de inte duger, att de inte kan.

Hur ska man få läraren som levererade IG:t att förstå att det är inte IG:t som är problemet utan att det är att de inte bryr som att eleven blir sårad, ledsen?

Stat eller kommun?

2010-11-06T19:42:00.000+01:00

Många förespråkar att staten ska återta ansvaret för sveriges skolor. Ett argument är att det var bättre förr, ett argument som vår skolminister ofta använder i sin skolpolitik. Dagen elever är sämre än någonsin i herr Björklunds propaganda. Tydligen beror det på att vi har förändrat skollagen, gymnasieförordningen och läroplanerna. Att modernisering, uppdatering skulle vara detsamma som försämring...?
Sant eller inte?
Om jag återgår till rubriken, dvs att det skulle vara bättre om vi återställde ansvaret för skolan till staten med ungefär samma argument, låter inte så där himla genomtänkt.
Andra argument som jag hört låter lite mer relevanta, t.ex. att staten är uppdragsgivare men kommunerna ansvarar, splittrar. Kanske...?
Tänker att de statliga institutioner/verk som har ansvar för skolan inte är så imponerande i effektivitet.
Några exempel:
Anmälde mig till rektorsutbildning ht 2007 och kom på en väntelista. Vt 2009 fick jag besked att upphandling etc skulle göras om så att alla som sökt måste göra om sin ansökan. Sverige var utan rektorsutbildning (trots brist på utbildade rektorer) under ett och ett halvt år, inte bra.
Staten har bestämt att vi ska reformera skolan och Skolverket verkställer. På gymnasiet går vi fortfarande och väntar på fullständig kursplaner. Programstrukturerna blev färdiga häromdagen, ett halvår innan Gy 2011 träder i kraft. Vi som jobbar i skolan har nu ungefär ett sex månader på oss att sätta oss in i de nya regler etc som gäller och allt är ännu inte klart...!
Skolinspektionen har så mycket att göra så de kan inte besvara dagliga frågor och ännu mindre utföra de inspektioner som var menade att ske nu under hösten. För ett par år sedan arbetade jag på en annan skola där vi hade Skolinspektionen på besök. Rapporten hann jag aldrig få ta del av innan jag slutade. De sista jag hörde var att de nog hade "slarvat" bort den? Känns sådär, får jag lov att säga.

Nä, innan ansvaret för skolan skickas tillbaks till staten måste de nog se till att få resurser så de kan klara av de uppdrag de har idag

Bomullsbarn - curlingföräldrar

2010-10-27T20:54:00.000+01:00

En del barn/ungdomar behöver mer stöd och hjälp för att ta sig ut i livet än andra. Precis som det är i skolan så, att vissa elever behöver mer tid och kanske mer hjälp för att nå målen än vad andra behöver.
Vi som jobbar med elever ser ju också att många elever behöver uppmuntran och peppning för att hitta sin gnista medan andra bara har det med sig. Jag vet (är helt övertygad om...) att det är så olika mellan individer.
Jag tror att många pedagoger kan skriva under på ovanstående. Jag undrar om de håller med om fortsättningen:

En del föräldrar behöver hjälp att släppa sina barn. En del föräldrar behöver hjälp med att släppa sina vuxna barn. Som t.ex. detta: Eleven har fyllt arton och säger (helt korrekt) att han har fyllt arton och behöver inte ha påskrift hemifrån. Sant. Eleven vill inte ha med föräldrar i utvecklingssamtal eller dylikt längre för han har fyllt arton. Elevens mamma ringer och sjukanmäler. Elevens mamma ringer i alla ärenden som är jobbiga att ta själv.
Jag vet inte vad som är värst, att eleven bara är tolv i ansvarstagande eller att mamman inte har förstånd att pusha sitt barn att ordna praktikplats själv. Lite trött på gnatet är jag hur som helst och trött på att så många föräldrar släpper sina barn vind för våg i så många sammanhang utom när det handlar om ansvar eller engagemang.

Trött ochsliten...

2010-10-22T19:20:00.000+01:00

Dagen har varit alldeles perfekt som avslutning på en allmänt jobbig vecka (skitjobbig vecka). Vad passar bättre än att hamna i dispyt med sin huvudman.

Veckan har fyllts av dagliga uppgifter kryddade med extravaganta problem kring individuella val och valbara kurser. För att få en extra fyllig stuvning så reder vi av med en drös schemakrockar och allmän förvirring. Toppar med problem kring elever med diagnoser, lärare med dito och lite ordningsproblem. Ser ut som anrättning behöver lite extra krydda så jag gör som jag sa inledningsvis: kryddar på med en dispyt.
Jag vet att mitt uppdrag är att se till så att elever och lärare får verktyg och förutsättningar att utveckla kunskapen och lärandet. Då måste schema vara till belåtenhet, mackorna serveras i cafeterian, böckerna och läromedlen vara inköpta, och stöd och stöttning fungera för så väl elever som för pedagoger.

Finns det någon som läser detta och tycker annorlunda så snälla, snälla, upplys mig!

Ibland räcker man inte till

2010-09-30T21:17:00.000+01:00

Ibland behöver eleverna oss vuxna så jävla mycket. Att då inte ha möjlighet att ge dem den hjälpen känns kymigt. Det finns så många ungdomar som hamnar snett, kanske bara på grund av några små felsteg. Det kan bli så drastiska förändringar för dem pga det där lilla, lilla.
När man haft en sån där dag då problemen har knackat dörr sedan tidig morgon och man känner sig lagom slut och ser fram mot en lunch i godan ro, att då få det här sista samtalet, så ödesdigert.
Jag hoppas innerlig och ärligt att det finns en ljusning, en framtid för dessa svikna, ensamma, tappert kämpande ungdomar. Det finns dagar då man (läs jag) tycker man har världens bästa jobb och det finns dagar då jag helst vill vara i en annan värld, i en annan tid...

Berättelsen är så viktig

2010-09-23T21:18:00.000+01:00

Försökte förklara för min dotter en del praktiska detaljer kring projektarbetet. Det var svårt att nå fram, visst förstod hon men hon trodde liksom inte på mig. Jag berättade då en historia om två elever jag handledde i projektarbetet för några år sedan. Då tog hon in och utbrast; - Cool! då ska jag också göra så.

Försöker bara säga att en berättelse som knyter an till det vi undervisar i kan vara vad som behövs för att nå ut, för att få våra elever att ta det vi försöker säga på allvar.

Bra lärare, igen.

2010-09-21T21:18:00.004+01:00

Vi kom att prata om vad som gör en bra lärare (igen) på skolan häromdagen. Vi var alla ganska ense i det mesta om vilka egenskaper som behövs för epitetet "bra lärare".
Ämneskunskaper, pedagogiskt tänk, entusiasm, engagemang, positivitet är bra egenskaper. Men om man inte har förmågan och intresset av att se eleverna, individerna, viljan att möta dem där de är, så har det ingen betydelse hur bra du är på allt det andra. Har du förmågan att se eleven så tror jag att din undervisning inte behöver spetsas till och vara så förbannat rolig hela tiden.

Lära ut å lära in...

2010-09-13T21:05:00.004+01:00

Att lära ut är väl att dela med sig av sina kunskaper, att få andra att förstå hur bra det är att ha just den här kunskapen. Att lära in borde i så fall vara just det som mottagaren gör, dvs lär sig. Lär sig att just den kunskpen var himla bra att jag fick idag och att den kommer jag att ha användning för länge, länge.
Är det inte detta som vi håller på med i skolan dagligdags? Att vi kunskapar tillsammans? Pedagoger och elever i en ständig process kring lärandet?
Om jag tänker ett steg till så borde det ju vara rektors allra främsta uppgift att se till att förutsättningar för detta skapas, att möjligheter ges, ett verktyg finns eller skapas. Om rektor skall kunna göra detta krävs det resurser från huvudman, kommunen eller enskild. Huvudmannen ser till att rektor ges resurser för att skapa möjligheter för lärarna och eleverna att lära ut och lära in. Det är här som kruxet uppstår...ska inte staten genom riksdag och regering se till att huvudmännen får möjligheterna och att se till att huvudmännen också krävs på resultat? Varför dravlar man då om kvarsittning, försittning, ordningsbetyg, tidigare betyg, föräldrar till "struliga" elever skall tvingas till skolan osv osv?

Min dotter..

2010-05-23T22:13:00.004+01:00

Måste dela med mig av min fantastiska dotters (Disa) framträdande i Visby Hamn denna eftermiddag. Hon sjunger så vackert så man gråter...
Att man mellan hennes uppträdanden hann ner till Almedalen för och se alla vackra balklädda studenter i vackra och roliga bilar, gjorde dagen fulländad.

Att vara o-teknisk..

2010-05-15T18:31:00.004+01:00

Hur är man när man är teknisk?

Ofta, ofta får jag höra;
Jag är så o-teknisk så jag vet inte skillnad på... eller Jag har ingen aning vad som är fram och bak på den här manicken...
När jag häromdagen var på föreläsning om skoljuridik börjar en av föreläsarna på klassiskt manér att framhäva sin oförmåga att hänga med i utvecklingen som en styrka eller som någon slags förmåga. Jag fattar inte...vad är det som gör det ok att vara tekniskt 'pucko' bara för att man är advokat och undervisar på Stockholms Universitet?

Ibland tror jag att ju fler högskolepoäng någon har desto mer ok är det att vara teknisk analfabet. Uttalanden som, jag förstår mig inte på eller jag har aldrig varit vän av teknik eller såna här moderniteter, är bara för mycket.

Kan inte någon därute hjälpa mig att förklara, för alla oinvigda, att okunskap är inte en styrka, vare sig det gäller grammatik, juridik, pedagogik eller teknik..

2010-03-16T11:10:00.005+01:00

Oj, oj, oj vad länge sedan
jag var aktiv på min blogg.

Nu har jag haft en helt makalös måndag med elever i projektarbete. Ett projektarbete utöver det vanliga.

Fyra frisörelever från Guteskolan bildar en grupp som planerar att sätta upp en modevisning med hår i fokus. De har sedan hösten 2009 planerat, blött och stött projektet. De har mött motgångarna med övertygelse om att det hela ska gå att genomföra. De har samlat sponsorer och hjälp från branschfolk, från elever, från lärare och från skolans ledning.

Under måndagskvällen visade de upp hela arbetet i Visby innerstads gamla biograf, Roxy. Etthundrasextio (160) betalande och några inbjudna fyllde förväntansfullt salongen, och ingen gick därifrån besviken. Ett genomgående lyckat projekt som visar hur starka våra elever är på egen hand. Som grädde på moset såg de till att samarbeta med en annan skola (Donnergymnasiet) och fick hjälp med ljud och ljus.
Jag är stolt över att vara rektor på Guteskolan. En kväll som denna är jag extra stolt.

Mätbara kunskaper

2009-10-04T18:27:00.004+01:00

Visst är det väl så att kunskaper som inte är mätbara inte har samma dignitet som kunskaper som mäts (kan mätas)?
Extra intressant blir detta faktum när man skickar ut frågan till personalrekryterare på olika företag.Vid ett ytterst fåtal tillfällen är det någon av dessa som tittar på betyget. Alltså vad som står i betyget. När man sitter där och går igenom ansökningarna så vill man veta att de sökande har adekvat utbildning, inte vad de har för betyg. Långt mer intressant är hur den sökande uppför sig på intervjun eller hur han/hon skriver sin CV. Betyget är intressant som ett examensbevis inte som ett antal MVG, VG och G...

SKolan skall skynda före...

2009-10-04T17:57:00.003+01:00

Den reformistiska tanken att skolan skulle skynda före samhället (Sven-Eric Liedman, Pedagogiska Magasinet), var verkligen en tanke värd att tänka.
I dagens skola där pedagoger öppet skyltar med att de saknar både intresse och kunskap vad gäller Informationsteknologi. Att man skrytsamt berättar att man inte läser sina mejl, inte förstår sig på det där med data.
Om jag återgår till tanken, som börjar dagens blogginlägg, att skolan ska skynda före och tänker vidare; Hur ska skolan göra för att ligga före?
Jag vet helt säkert att datortätheten är en del som måste bättras, likaså IT-kunskaperna hos lärarna. Vi måste ha möjlighet till fortbildning, kontinuerligt. Vi måste kunna se hur framtiden kommer att möta oss. Vi måste våga. Vi måste också låta våra elever få möjlighet att utvecklas. Vi kan inte stå och harva i samma "datakörkortet-anda", utan låta eleverna få utvecklas i den takt som de gör om inte vi pedagoger bromsar.
Jag känner mig orolig att vi inte har datorer så det räcker på skolorna, att vi inte har kurser på tillräckligt utmanande nivå, att vi inte har programvara att möta den nya tidens datorutveckling.
Men mest av allt oroar det mig, att lärarna fortfarande är kvar i 1994 års läroplan och datorkunskapen ligger på ungefär samma nivå.

Vart är vi på väg?

2009-09-27T20:39:00.006+01:00

Skollärandet är specifikt. Vi lär våra barn och ungdomar en massa saker som de behöver för att klara nästa prov. Vi förbereder dem för nationella prov. Vi förbereder de små för mellanstadiet, de mindre små för högstadiet, de lite större barnen för gymnasiet och slutligen förbereder vi våra gymnasieungdomar för högskolan eller (i bästa fall) för arbetslivet.
Vart är vi på väg? Finns det ingen som tänker att: Stopp! vi måste börja göra skolan till en del av samhället, av livet. Inte om nu då vi förbereder för livet.
Vart är vi på väg? Nä, in med verkligheten i skolan istället för att skapa konstgjorda situationer som ska påminna om det verkliga livet. Och förresten vem är det som har kommit på teoretiska kunskaper som en motsats till praktiska? De fyra F:en kanske kan få oss att förstå och att bli förtrogna med fakta på ett sådant sätt så våra färdigheter blir bättre...

Skolverket har svaret

2009-09-25T20:32:00.007+01:00

I ett pressmeddelade daterat dagens datum beskriver Skolverket hur de kommit fram till att skälet till sämre skolresultat är; segregering, decentralisering, differentiering och individualisering.
Det finns skäl att förklara de tre begreppen vilket kan ske på frivillig väg genom att klicka på respektive ord ovan. Det sista ordet var lite svårare att greppa, det fanns t.ex inte på Wikipedia.

1. Segregering; Friskolor och boendesegregation samt föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse, anges vara de främsta skälen till den nedåtgående utveckling.
2. Decentralisering; En utveckling från statligt till kommunalt huvudmannaskap har försämrat resultaten i skolan.
3. Differentiering; Här anges särskilda undervisningsgrupper för elever med behov av stöd som en negativ ingrediens. Vad uppslagsboken säger om ordet är, uppdelning, skapande eller uppkomst av skillnader (differenser) inom något som först varit enhetligt.
4. Indivdualisering; Lärarna har fått mer utrymme att forma undervisningen efter elevens behov vilket gjort att stödet hemifrån har blivit viktigare.

1. Valmöjlighet begränsar kunskapsinämtandet (?). Vi är inrättade i ett samhälle där båda föräldrar måste jobba heltid (eller mer) för att få ekonomin och självförverkligandet att gå ihop.
2. Ekonomi är olika i olika kommuner men den samma i staten...
3. OBS-klasserna från tiden före Lpf94 är väl samma sak som särskilda undervisningsgrupper?
4. Återigen, föräldrarna har inte tid, för mycket jobb, för mycket självförverkligande, för mycket ego...

Allt är inte så rakt och enkelt som man tror...

2009-09-23T13:30:00.006+01:00

Rossana Dinamarca (V) förutspår hårda tag...
Rosanna har en hel del att säga om framtiden skola, en del bra saker och en del mindre bra saker.
Det som känns förbannat tråkigt det är att hon inte ser att kommunala såväl som fristående skolor behöver inspektioner (på samma villkor) där brister i skolan skall lyftes och om inga åtgärder sker ska skolinspektionen sätta till åtgärder (bot etc) för att komma tillrätta med det hela.
Rosanna generaliserar också och påstår att alla friskolor har likasinnade elever och elever från samma bakgrund. Gäller säkert för en del skolor och inte alls för andra...

Veckans ordstäv...

2009-09-21T19:31:00.004+01:00

"Alla har så bråttom med att undervisa att ingen

hinner lära sig något."
Agnes Repplier

Vårt uppdrag...

2009-09-14T21:03:00.004+01:00

.....måste vara att tända eldar, att ta emot eleverna och ge dem möjligheten till en framtid även efter skolan.
Någon skrev att vi missar en del av vårt uppdrag på gymnasiet då vi tar emot unga sugna elever men ganska snart har vi tutat i dem att kunskap är tråkigt och de formar sig fogligt i vårt tråkiga arbetsätt. All entusiasm och vilja till att lära tappar de snabbt i dagens gymnasieskola.

Tänk om vi kunde ta oss i kragen och ge eleverna möjligheten att bibehålla sin entusiasm utan att leka och larva oss, utan att göra det barnsligt. Behandla dem som gymnasister och inte som barn och inte heller mata dem på samma opedagogiska sätt som föreläsarna på högskolan.
Fylla ämbar eller tända eld?

Veckans ordstäv...

2009-09-14T20:45:00.004+01:00

Bildning är det som är kvar, sedan vi glömt allt vi lärt oss.
Ellen Key

Ja, inte går det fort...

2009-09-13T16:58:00.004+01:00

...med eller utan hus.
Regeringen har nu sagt att from 2010 så ska rektorsutbildningen vara obligatorisk...
Själv har jag väntat i snart två år (2 år).
Innan det hela rasade p.g.a. att några högskolor överklagade upphandlingen var jag på plats 103. Det kändes med andra ord att jag var ganska nära att få börja.
Nu när man (Skolverket) äntligen har kommit till skott och tagit emot anmälningar så säger man att det är förvånande att så många har sökt (1400) på så kort varsel. Herregud det hela har stått still i snart två år! Är det då förvånande att det är många som söker?
Nähä ingen idé att bli upprörd över småting, eller hur?

"För om man retar upp sig på ting som är små,
då är man väl inte större än så".

Rektorn å eleverna

2009-09-05T16:53:00.004+01:00

Pratade med min förstfödde häromkvällen. Berättade att jag varit ut och ridit med en grupp elever på dagen.
- Cool, säger sonen. Är nog inte så vanligt att rektorn är med på friluftsdagen.
Nä, tänkte jag det är det nog inte.
Och varför är det inte det?
Vi pratade vidare om rektorer och hur de är, hur de syns osv.

Sonen konstaterade att det var väldigt få rektorer som synts under hans elva år i skolan.
Kom då att tänka på kompisens dotter som berättade att hon träffade sin gymnasierektor för första gången på studenten....?
Man kan fundera en hel del kring detta och fyllas av frågor och funderingar. Man kan också titta på vad som står i läroplanen under rubriken: Rektorns ansvar, sedan fundera på om det går ihop om man träffar eleverna först på studenten?

Skolpolitik

2009-08-22T09:48:00.002+01:00

I Dagens Nyheter idag, lördag står att läsa om vad vi väljare tycker om de olika partiernas idéer i olika frågor. Socialdemokrater och Moderater dominerar i de flesta frågor.

Jag skummar igenom tabellen i tidningen och fäster ingen större uppmärksamhet kring de olika sympatierna. Mitt i tabellen står dock något som fångar min uppmärksamhet, Skola/utbildning. En fjärdedel av Svea Rikes väljare tycker att det är Folkpartiet som står för de bästa idéerna....?

Jag vet att Jan Björklund tilltalar våra väljare i medelåldern och uppåt. De som gillar begrepp som ordning och reda, betyg, fler nationella prov, etc. Jan har ju också tutat i oss att dagens svenska skola är en flumskola som drogs igång med Lpf94.

1408 personer mellan 16-75 år är intervjuade. Kan man kanske misstänka att det är en mindre del under trettio år som varit med i undersökningen? Eller är kanske detta sanningen? Vilket som så oroar det mig att var fjärde svensk tycker att Folkpartiet har de bästa idéerna då det gäller skola/utbildning...

Vem bestämmer?

2009-05-03T22:33:00.006+01:00

Vem är det som bestämmer vad våra elever ska lära sig? Är det läraren? Är det eleven? Är det rektorn? Kanske är det skolan som bestämmer?
Det kan ju onekligen bli ganska godtyckligt om vi ska förlita oss på att skolorna bestämmer vilka kunskaper som passar bäst att förmedla, eller hur?
Om vi utgår ifrån programmålen och fortsätter med kursmålen och betygskriterierna så kommer vi allt som oftast i ett läge när vi får svårt att förstå att Skolverket verkligen har tänkt igenom sina kursmål, om de tänkt att utveckling pågår, alltså. De allra flesta kursmålen vi använder idag på gymnasiet är framarbetade under 1990-talets allra första år för att vara färdigförpackade till Lpf94 trädde i kraft. Tjugo år ungefär. Under tjugo år händer det oerhört mycket inom data/IT men också många andra kurser har varit med om en ganska stor förändring under dessa tjugo år.
Även om kursmålen är lite mossiga så kan inte vi som skola eller enskilda lärare bestämma att kursmålen är så kass så jag gör någonting annat, eller sätta betyg utan bedömningsunderlag bara för att vi "tror" att våra elever kan allt det där som står i kursmålen...

Många frågetecken blir det (se ovan) när man sätter sig ner och funderar över hur vi jobbar inom skolan idag. Vi tror, vi tycker, vi samtycker, vi förtror, vi gör alldeles för mycket på eget bevåg.

Korv med bröd eller ingredienserna var för sig?

2009-04-29T21:31:00.006+01:00

Går man ett nationellt program på gymnasiet idag så får man det uppdelat i ett otal med kurser. Dessa kurser är som regel uppdelade i moment och i en hel dröser med lektioner på sisådär 45-60 minuter.
Tar ett exempel:
Handelsprogrammet- okay, jag ska läsa:
Administration A
Information och layout A
Småföretagande A
Försäljning och service
Turism
Näthandel A
Personlig försäljning
Bransch- och produktkunskap
Praktisk marknadsföring A
Datorkunskap
Arbetsmiljö och säkerhet....puh
Alla ovanstående kurser är på femtio poäng och är i sin tur uppdelade i lektioner etc. Smarrigt. Vad ska du jobba med efter gymnasiet? Jo, jag hade tänkt någonting inom handel men det är så jävla snurrigt med alla ingredienser så jag har tappat lusten.
Eller såhär:
Nu tar jag en tesked med nitrit och sedan ett kryddmått med salt, blä! Provar en munfull gryn, lite köttprotein, usch! Tar lite stärkelse och sedan en nypa peppar, tvi! Smakar för jävligt!
Om jag däremot blandar ihop alltsammans och stoppar in det i ett smakfullt skinn, kokar det och serverar i ett bröd med senap och ketchup, då blir det ju en varmkorv och smakar riktigt bra för många, eller hur?
Förstod ni hur jag tänkte?

2009-04-28T21:13:00.002+01:00

Det var inte Pippis fel att hon bara gick i skolan en dag......

Vägen

2009-04-26T17:12:00.003+01:00

Vägen kan se väldigt olika ut. Det kan bero vart i världen jag befinner mig, det kan bero på hur mycket jag vill se alternativt hur bråttom jag har.
Vägen till ett rättfärdigt samhälle ser ut på ett sätt, vägen till en utbildning ser ut på ett annat sätt. Vägen till målet med utbildningen kan dessutom te sig väldigt olika beroende av vem som kör/går/åker.
-Det här har han sagt förut! säger ni. Visst, men tänk nu så här (för så har jag inte sagt förut).
Vi vill att våra elever hittar sin egen väg, eller hur? Vi vill att var och en söker och finner efter vägen och ser även resan som ett mål. Vi vill (tror jag) att de ska söka den väg som passar dem och inte alla ta samma väg. Blir det som jag tror så måste mångfalden inta bara finnas bland lärare utan också bland skolor.
Om det nu ska vara som jag tycker så måste kommunerna sluta att varsla lärare, sluta att stänga ner skolor, sluta att använda skolan för att få sin budget i balans. Fortsätter det så som det börjat i min kommun (och i många fler runt om i landet) så kommer det bara att finnas en väg att välja för eleverna, bara en väg...

Fler skolor

2009-04-24T21:39:00.004+01:00

Jag har en känsla av att dagens ungdomar påverkar dagen samhälle långt mer än jag och mina jämnåriga påverkade den tiden när vi var unga. Den känslan växer sig starkare i debatten kring Pirate Bay och deras rättegången.
Jag märker naturligtvis detta varje dag i skolan också, trots att vi där tar till en massa grepp för att hejda "dem". Vi (vi vuxna) tar beslut, vi styr och roddar för att göra saker och ting bekväma för oss själva inte för våra ungdomar. Vi pratar om effektivitet, ekonomi, budgetar och annan skit som inte har ett något alls att göra med framgångsrika studiemiljöer, dvs bra skolor. En framgångsrik skola måste väl vara en plats där eleverna kan utvecklas efter egna behov och inte våra behov av budget i balans eller organisationsscheman efter mallar.

Nä, istället för att lägga ner skolor skulle vi starta fler, ge ungdomarna fler alternativ. I "vuxenvärlden" har vi sett till att det finns fler alternativ att välja mellan. På ICA i min lilla by finns det fler sorters tvättmedel att välja mellan än det finns gymnasieskolor på hela Gotland.

Vi får den framtid vi förtjänar

2009-04-22T19:19:00.005+01:00

Hur tänker vi då vi planerar, strukturerar, omorganiserar och (aktuellt idag!) skär ned på våra skolverksamheter?
Hur mycket släpper vi in våra elever? Har de möjlighet att påverka? Ibland får man känslan av att vi glömmer dem hel i vår planering när vi egentligen skulle göra tvärtom. Om vi planerar att dra ner i skolan så är det eleverna som berörs allra mest men de är de som har allra minst inflytande i processen. Redan 1946 började man att tala om demokrati inom skolan, fast man kanske mer tänkte på det presumtiva i demokratibegreppet, inte egentligen reell elevmedverkan på ett demokratiskt vis som vi ser i skollagen senare, t.ex 5 kap 2§.
Hur ska vi (kan vi) praktisera begreppet demokrati i dagens samhälle när vi inte i skolan uppmuntrar till och hjälper eleverna att förstå hur viktig det är med demokrati, att medbestämmande är en av vårt lands viktigaste grundstenar?

Hur kan vi försvara varsel inför eleverna när vi varslar just de lärare som de tycker allra bäst om?

Vilken väg ska jag ta...?

2009-04-22T08:32:00.005+01:00

Ibland kommer man till ett vägskäl, en korsning och står helt plötsligt inför flera val. Ska jag ta höger? Ska jag ta vänster? Eller ska jag fortsätta rakt fram? Jag kan också välja att gå tillbaks. Det finns faktisk ytterligare alternativ, att ta sig genom skogen eller över sjön, ut i oländig terräng. Ibland kanske man går vägen fram och bara undrar om man inte ska ta av.
När man jobbar inom skolan så är det ju så att man bär med sig ett ansvar för en väldig massa människor. Elever, lärare och annan personal. Om man då har funderingar på att välja en annan väg så måste man också ta i beaktande att det påverkar många, många fler än bara en själv.

Var finns kunskapen?

2008-12-14T12:39:00.005+01:00

Veckorna innan jullov är det ofta stressigt. Många är
trötta, både elever och lärare. Det skall fixas med betyg
och betygssnack. Stressen att hinna klart innan det blir
jullov är uppenbar. Naturligtvis påverkas även jag av
detta, dessutom har vi en omorganisation på gång, med
allt vad det innebär. Försöker bara förklara varför det
(än en gång) blivit oskrivet i min blogg under en för
lång tid.

Ämnet för dagen är kunskap.
Jag slog i Bonniers stora lexikon (1985), Bra Böckers Lexikon (1984). Ingen av dem hade en förklaring till ordet kunskap! Så hittade jag i min hylla arvegodset, Kunskapens Bok (1954) och tänkte att det står ju i namnet, här måste svaret finnas. Icke sa Nicke. Det närmaste jag fann var förklaringen till ordet kunskapsprov. Det var ju kunskap jag ville ha en förklaring på så jag fortsatte. Jag provade några olika uppslagsverk på Internet. Nationalencyklopedin, Wikipedia och Susning.nu. Den sistnämnde hade en förklaring till ordet: “Att ha kunskap är att veta något om något. Bara människor och djur kan ha kunskap”
På Wikipedia stod det: “Kunskap är enligt den klassiska kunskapsanalysen sanna trosföreställningar som man har goda skäl för att tro på. Kunskap kan även syfta på vissa färdigheter, som inte låter sig fångas i den klassiska kunskapsanalysen, som endast behandlar propositionell kunskap. Kunskap studeras inom den filosofiska disciplinen kunskapsteori.”
Visst är det väl kunskap vi ska jobba med i skolan? Det är i alla fall vad jag tror och det är vad jag känner genomsyrar Läroplanen. Jag kan känna en viss oro inför uppdraget, inte bara utifrån ovanstående sökande efter en förklaring av begreppet utan också i våra vardagliga diskussioner på skolan. Vem lär sig? Och hur lär man? Vem lär ut? Är det läraren som lär ut eller är det eleven som lär in?
Läs sidan 9 (2:1) i Lpf94 som fokuserar på kunskap och hur vi hjälper våra ungdomar att utveckla sitt kunskapande. I vårt uppdrag står KLART och TYDLIGT att vi ska lära eleverna att använda sina kunskaper som redskap för att
• reflektera
• pröva antaganden
• kritiskt granska
• lösa praktiska problem
Vi ska hjälpa dem att tro på sin egen förmåga, att utveckla en insikt om sitt eget sätt att lära och att utveckla sitt eget sätt att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra.
I allt ovanstående spekulerande om kunskap undrar jag var provet kommer in? Vad hjälper vi eleverna med när vi daskar ner omfångsrika prov som ska besvaras inom en viss tid i skolbänken? Hur hjälper vi våra elever när proven är utformade så att de fyller i tomma rutor med något som de förväntas veta? Hur hjälper vi våra elever när vi presenterar prov med kryssfrågor eller ja/nej-frågor?
Jag vet inte, vet du? Eller är det kanske så att det är läraren vi vill hjälpa?

Lägga ner eller utveckla?

2008-11-27T10:42:00.003+01:00

I går, onsdag skriver den politiska
chefredaktören (Håkan Ericsson) i
lokaltidningen om hur man löser
kommunens budgetunderskott och
bevarar lärarjobben för de kommunalt
anställda.
Han skriver att den största fristående gymnasieskolan på Gotland borde flytta till Göteborg för att gynna kommunens ekonomi men, jo det finns alltid ett men, jag citerar:

-Skulle Donnergymnasiet lämna Gotland skulle de kommunala gymnasieskolorna stärkas ekonomiskt och de har redan och kan ännu mer ta till sig det fina i Donnergymnasiets pedagogiska upplägg.

Till saken hör också att Gotlands kommun idag har, inte mindre än fem (5) gymnasieskolor på ön plus särgymnasiet. Håkan Ericsson har inte ens tänkt tanken att kanske kommunen kan effektivisera genom att slå ihop skolor?
Samma tidning har en till politisk chefredaktör (Eva Bofride) som skriver på motstående sida på uppslaget i tidningen och kanske också motstående i politisk bemärkelse. Hon har fångat upp motsägelserna i Håkan E:s inlägg och summerar att han har svårt att hålla samman sitt resonemang.
• Eleverna ska ha ett val - men ta bort valmöjligheterna.
• Bort med friskolor - men ta vara på friskolornas idéer, initiativ till utveckling.

Jag skiter högaktningsfult i den politiska värderingen eller vinklingen av debatten och står fast vid min, sedan tidigare kända, ståndpunkt: Utveckla skolan genom att ta vara på elevernas syn, önskemål och åsikter och ge f-n i att använda den som slagträ i en värdelös och urvattnad politisk debatt.

Att vara skolledare

2008-11-21T22:36:00.004+01:00

Att vara skolledare är bland det värsta som finns (se inlägg 27 september), speciellt när man sitter framför sina arbetskamrater och berättar att de tyvärr inte kan ha kvar sin anställning. När man möter blickarna, en uppgiven och en hatisk då känns jobbet som ett stort, överväldigande elände.

Vi gör så mycket bra saker tillsammans. Vi vill så mycket bra saker tillsammans och så sitter man där som en bödel och meddelar att:
-Tyvärr är du inte längre välkommen i gänget.

Jag hoppas innerligt att alla "därute" får en skön helg, fylld med allt som ni alla önskar er. Själv ska jag ta mig i kragen och göra mitt bästa för att bli en trevligare familjefader än jag känner mig i detta nu.

Vem målar framtiden?

2008-11-20T21:32:00.005+01:00

Skoldebatten idag pratar om olika alternativ för en framtida skola. Det finns alliansens gymansiereform med allt vad det innebär. Vi har också små blänkare från andra håll, icke att förglömma Gy07.
Jag lyssnar dagligdags till förslag på hur vi kan göra skolan bättre och jag undrar ofta: bättre för vem?
Naturligtvis har vi en arbetsmarknad med behov och önskningar. Vi har en regering med dito. Vi har skolmänniskor med samma sak. Problemet är att alla olika parter ser på skolan på olika sätt och inte alltid ur ungdomars perspektiv.
Någon målar upp en skola för arbetsmarknaden, någon annan för en politisk ideologi och en tredje för pedagogen.
Jag är av den tron att vi kan göra hur många reformer som helst, anpassade till våra önskemål utan att för en sekund nå ut till våra elever. Vi kan måla upp utopias, drömskolor som aldrig kommer att fungera i praktiken. Vi kan måla upp skolor som vi skulle gilla att gå på men som aldrig kommer att fungera i tjugohundratalet. Vi kan måla allesammans, politiker, pedagoger, föräldrar, företagsledare etc. Vi kan måla hur mycket som helst utan att nå fram en enda millimeter, men om vi bjuder in våra unga att vara med i målandet så kanske vi kommer en bit närmare målet, närmare sanningen och kanske också närmare våra elever.

Skomakare, bliv vid din läst.

2008-11-17T21:40:00.006+01:00

Spetsutbildning för SP, NV å´ena sidan, Gymnasielärling å´andra. Lägg nationella prov i lågstadiet och betyg i ordning och uppförande så har vi ett vinnande koncept från medeltiden. Funkade det förr så funkar det väl nu?
Skolministern och hans anhang visar tydligt att var och en ska bliva vid sin läst, dvs skomakaren vid sin och forskaren vid sin och ju tidigare vi kan segregera desto bättre.
Naturligtvis är det här det bästa sättet att få eleverna vid gymnasiet att bestämma sig för sin framtid tidigt. Att få dem att "bygga" in sig i det de håller på med så starkt så det blir ett omfattande, tidskrävande och dyrt val att ändra sig (speciellt för de som valt en yrkesinriktning på gymnasiet). Begränsa möjligheterna för de som inte orkar eller har den hjälp de behöver för att klara ett studieförberedande program just nu. Gör så och vi har eliminerat risken att en elev väljer att studera något som inte hör hemma i hans/hennes samhällsklass.
Skomakare,bliv vid din läst.

Doktorn

2008-11-16T12:59:00.004+01:00

Jag tycker att läkare ska bedömas av patienter.
Bara för att man genomgått en utbildning och
fått en legitimation så är det ju inte helt klart att
man är lämpad för sitt yrke.
Låt patienterna sätta betyg på sina läkare. Detta
underlag ska sedan användas vid lönesamtal etc.
Det är inte bara proffs som ska bedöma och ut-
värdera utan även användarna ska vara delaktiga.
Vid närmare eftertanke vore det på sin plats att
detta användes även för advokater och alla andra
yrkesgrupper som har ett liknande krav på
legitimation.

Läxor och prov = plugg

2008-11-09T14:41:00.004+01:00

Jag Googlar på läxor:
Läxor bryter mot de mänskliga rättigheterna,
Och vem är läxorna till för?,
Läxor skapar stress, är otidsenliga och stjäl den lilla tid familjen har tillsammans.
Det här är de tre första svaren av 461 000 tusen träffar och, ja visst finns det flera positiva inlägg också. Jag kollade igenom de tre första sidorna (30 träffar) och kunde inte hitta motsatsen till de tre första, däremot en del blogginlägg etc om hur man kämpar med att hinna med sina läxor och annan fritidsverksamhet.
Googlar jag prov så får jag oerhört mycket fler träffar men de flesta är bara beskrivningar av prov som idag är i "omlopp" som Nationella prov, Högskoleprovet etc.
Det här var lite bakgrund nu till själva rubriken för dagen, "Läxor och prov = plugg".
På min skola är läxor inte så vanligt förkommande men det händer. Samma sak är det med prov, dvs inte så vanliga men de förekommer. Reaktionen på det är vanligt hos föräldrar, de brukar säga:
- Vad är det för skola? Har ni inga läxor? Hur ska ni då kunna lära er? Nä, det är nog bättre på skolan x för där har de läxor och får lära sig massor....
Vad man glömde att säga om skolan x var att de har företrädesvis fyrtiominuterslektioner (hos oss är det blockläsning, ett eller högst två ämnen om dagen). Lektionspass som är korta har en förmåga att bli väldigt kort del av lektion. Det kan se ut så här t.ex.
Lektionen börjar kl 09.00 det tar som regel några minuter innan lugnet lägger sig och det hela kan börja. Klockan 09.05 (i bästa fall) upprop, 09.10 - Kommer ni ihåg vad vi pratade om förra veckan? Kort sammanfattning av förra veckans och lite uppsamling, uppdatering för de som inte varit med (mentalt eller fysiskt). Nu är klockan 09.20 och dagens lektion kan börja. Har vi tur så får vi femton minuter på oss att diskutera dagens ämne sedan måste vi snabbt se till att summera dagens lektion och se till att eleverna har med sig uppgifter/läxor till nästa vecka.
I en sådan skola har läxorna ett existensberättigande men varför måste schemat se ut så? Och hur ska läraren hinna se den där eleven som inte har förstått något om vad som avhandlats idag? Hur ska lärare hinna med de elever som inte har motivationen, som saknar stödet med läxläsning där hemma? Och värst av allt är att dessa skolor anses vara bra för våra ungdomar för det är här de får kunskaper för som sagt läxskola = pluggskola. Var kunskapen kommer in i bilden är det ingen av läxförespråkarna som har tänkt på.

När jag skriver i min blogg vill jag att det ska vara korta inlägg och avslutar här och återkommer om det andra pluggepitetet, nämligen prov vid ett senare tillfälle.

Vi mal och vi mal

2008-11-01T13:58:00.003+01:00

Om och om igen mal vi på om att skolan ska vara en plats för lärande, en plats för individens utveckling. "Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet" (Lpf 94).
Vi mal och mal i lärarrummen, under konferenserna, i lärarlagen, och sen då? Vad händer när vi står inför en grupp elever i klassrummet, när vi är ensamma med eleverna och har fullt sjå med hålla ordning i klassrummet?
-Sitt ner!
-Var tysta!
-Läs!
-Skriv!
-Gör som jag säger!
-Därför att jag säger det!
Känns det igen? Och inte nog med det utan vi har också klassikern:
-Alla ska göra den här uppgiften så som jag bestämt!
-Alla ska göra provet så som jag bestämt!
Alla ska göra likadant och målet är att alla ska uppnå samma mål på samma sätt, detta fast jag lärt mig och diskuterat i oändlighet att vi ska behandla varje enskild elev efter hans/hennes förutsättningar.
Värst är kanske när jag hör lärare säga: De vill ju inte lära sig något, de är inte intresserade...
Detta trots att vi malt om och om igen att vi ska utgå från att eleverna vill lära, vilket jag också uppriktigt tror på.

Veckans ordstäv

2008-10-23T14:10:00.006+01:00

"- Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt.
- Ja, sa Nasse. Kanin är begåvad.
- Och han har hjärna,
- Ja, sa Nasse, Kanin har hjärna.
Det blev tyst en lång stund.
- Jag antar, sa Puh, att det är därför
han aldrig begriper någonting".

Friskola eller Fri skola?

2008-10-23T13:05:00.007+01:00

Jag upphör inte att förvånas över nyheter
om skolan.
Jag har varit så förbannat naiv så jag trott
att det är den pedagogiska idealisten, den entusiastiske läraren/skolledaren som vill
driva och som vill jobba i en friskola. Det är ett sätt att ge utrymme för elever, för lärande.Det är ett sätt att korta ner beslutsprocesser, att kunna göra förändringar inom rimliga tidsramar.
Pedagogiska idéer kan få växa.
Jag ser många fördelar med friskolan som ett komplement till den kommunala skolan. I vissa kommuner har ju friskolorna gett den kommunala verksamheten inspiration att utvecklas, där man tidigare kört fast i lite gamla spår. Jag vill fortfarande tro att det är av godo att Sverige har friskolor.

Läser i Tremedias nyhetsbrev om Fristående skolor - en bransch i förändring. Antalet friskolor ökar, särskilt gymnasieskolor. De stora skolkoncernerna som John Bauer, NTI etc växer snabbt medan de små enstaka skolorna inte ökar i någon nämnbar omfattning. Däremot ser det ut som de stora koncernerna köper upp de mindre skolorna. Bra eller dåligt?

Friskolegiganten John Bauer köps nu upp av ett danskt investmentbolag. Priset är hemligt men det verkar som det är en bra affär, varför annars investera. I denna jättestora skolkoncern går
10 000 elever på närmare trettio orter runtom i Sverige.

.

Vad är det som betyder något?

2008-10-17T15:09:00.007+01:00

Idag har vi favorit ämnet i skolan!
Åh, vad det ska bli kul!

När jag förväntasfullt styr stegen mot skolbussen och inser, i samma stund som jag tittar ner på mina fötter, att jag har fel skor på mig, hemska tanke.
Vad har det då för betydelse vad läraren säger, vad som händer på lektionen? Vad har det då för betydelse att det är bästa dagen på hela veckan, att det är roligaste ämnet, coolaste läraren i mysigaste lokalen? Jag har ju fel skor på mig!
Egentligen är det inget fel på skorna men idag skulle jag ju ha haft mina nya Converse, fan också.
Och ingen fattar nån´ting, inte läraren inte klasskompisarna, ingen fattar.
Jag har ju för fan fel skor!
Hur kan de missa det?
Själv har jag missat hela nöjet med min favoritdag i skolan och minns inte ett jota av vad läraren sa eller vad vi skulle göra till nästa vecka.
Nästa vecka ska jag ha reservskor med mig........

.

Hur dum är jag?

2008-10-15T22:52:00.007+01:00

lärop
Jag har faktiskt varit så naiv
så att jag trott av vi har skolor
i Sverige enbart för elevernas
skull (idiotiskt, jag erkänner).
Jag hade för mig att det var
kunskap, värdegrund, demo-
krati, hållbar utveckling osv.
för elevernas skull. Men det
var förr i tiden. Idag är jag klokare, idag vet jag vem skolan är till för;

Den är till för att politikerna skall ha något att diskutera och använda som slagträ emellanåt.
Den är till för att föräldrar skall slippa ha ansvaret för sina barn under dagarna.
Den är till för tjänstemän på Skolverket för att de ska få användning för sina överskott av begrepp, uttryck och floskler.
Den är till för att sysselsätta skolpolitiker och tjänstemän på myndigheter (som Skolverket).
Den är till för lärare, lärare som skall bajsa i öronen på elever dagarna i ända. Lärare som behöver visa hur duktiga de är i arbetslaget.
Den är till för SCB, SKL, BUF, LR, FP, S.
Skolan är ju, naturligtvis, också till för Liber, Bonniers, Studentlitteratur och andra läromedelsproducenter.
Jag tänker inte glömma, Skolsoft, Skola24, Extens, Progma, Novascheme och alla andra säljare av system som vi inom skolan gladeligen köper men inte lika glatt använder.
Säkerligen har du, käre läsare redan insett att denna lista kan bli så oändligt lång, så lång så det blir lika outhärdligt som Millas Fysiklärare.

Jag slutar här för jag tror att budskapet gått fram.
Kan vi bara en liten, liten del av tiden sätta eleven i fokus på ett sätt som exkluderar alla ovan nämda (och onämnda) så tror jag att vi uppfattat vårt uppdrag bättre än de allra flesta som jobbar inom och med skolan.

Tappad bakom en, eller en tappad höstack....

2008-10-14T07:02:00.005+01:00

Utbildningsministern har sagt att alla rektorer ska gå rektorsutbildning. Visst känns det rätt?
Klart att man kan kräva att en rektor är behörig på samma sätt som vi resonerar kring behöriga lärare.
För att detta ska gå lätt så förutsätts det att en rektorsutbildning finns och att rektorer kan söka den. Den senaste rektorsutbildningen som gick av stapeln startade för snart ett år sedan. I väntan på beslut om vem som ska vara huvudman har jag och några hundra till äntligen fått besked. Utbildningen ska starta innan jul, kanon! Jag skulle igår ha varit på information om den nya utbildningen i Stockholm men icke, sa Nicke. Torsdag eftermiddag fick jag besked om att det hela är inställt därför att några utbildningsställen som fått avslag på sin ansökan om att få anordna, har överklagat upphandlingen till Länsrätten. Allt avbryts, information, ansökningsprocesser etc.
Alla vi som väntat i ett år på att få besked om hur vi ska komma vidare får vänta ytterligare (ett år?). Det känns inte riktigt rätt;
Utbildningsministern kräver att alla rektorer ska gå rektorsutbildning men det finns ingen utbildning att erbjuda.

Utbildningsministern

2008-10-04T20:59:00.004+01:00

Nu har han uttalats sig i Lärarnas Tidning igen. Kan inte
låta bli att ifrågasätta karlens intellekt. "Lärarnas åsikter väger tungt" säger Jan i rubriken. I samma artikel säger
han att: "....Lärarförbundet är en av våra mer högljudda kritiker. Det är tydligt att Lärarförbundet är mer kritisk till regeringens politik än Lärarnas riksförbund och att det var tvärtom under den förra regeringen. "Vilket man
kan översätta till klarspråk med; Majoriteten av lärarkåren
är mer kritisk till regeringens skolpolitik än minoriteten,
eller hur?

Om varför vissa lärare är bättre än andra......

2008-10-02T11:11:00.004+01:00

Visst är det väl så att vi alla har en bild av vad en bra lärare är?
Jag Googlade (bra lärare)och fick två miljoner tvåhundra tusen träffar!
Antar att det är väldigt beroende på vem man frågar. Frågar man eleverna får man ett svar, frågar man föräldrarna får man ett annat svar, frågar men rektorn får man ett tredje svar och frågar man lärarna så får man ett fjärde svar. Men frågar du mig så får du följande svar:
En bra lärare ser alla elever, utgår ifrån att alla elever vill lära sig, lyssnar och anpassar. En bra lärare finns på skolan för eleverna och ingenting annat.

Månadens ordstäv...igen...

2008-09-30T20:33:00.001+01:00

Man lär så länge man har elever

Att vara skolledare

2008-09-27T18:56:00.003+01:00

Att vara rektor är bland det bästa som finns, om man har förutsättningarna i form av resurser, medarbetare och verktyg i allmänhet.
Som skolledare har man flera plikter och mycket ansvar som kan vara svårt att överblicka vid en snabb titt. Man ska ha koll på ekonomin, man ska ha koll på styrdokumenten, man ska ha koll på personal (både pedagogisk och övrig). Man ska också ha koll på juridiken, på schemat, på nationella proven, betygen, SCB-rapporter.
Jag kan faktiskt fortsätta ännu en bra bit i denna lista men stannar här får jag tror att ni förstår vart jag vill komma.

Har jag inte verktygen så blir det problem, har jag inte ekonomin så blir det problem men saknas entusiastiska pedagoger och ansvarstagande personal så blir det katastrof!
Om man köper mitt upplägg så långt kanske man också kan skriva under på att min främsta uppgift är att skapa förutsättningar för personalen att sköta sitt jobb. Kan jag det så tror jag att jag också kan luta mig tillbaks lite mer, få mer tid till att bli delaktig i det dagliga pedagogiska arbetet som sker på skolan.

Varför jag överhuvudtaget kommit fram till detta är en så enkel sak som så här: med många sjukskrivna lärare på min skola så har jag nödgats till att undervisa en hel del, faktiskt nästan varje dag denna vecka. Mycket har blivit eftersatt i det administrativa och skrivbordet ser ut som, hej kom och hjälp mig, men vad roligt jag haft, vad mycket verklig skolverksamhet jag varit delaktig i och vad många sköna elever jag har umgåtts med.

I Lärarnas Tidning har man i senaste numret skrivit en del i ämnet på ledarsidan, fast kanske ur ett annat perspektiv.

Nyttan med Kon

2008-09-22T20:49:00.004+01:00

Faktauppsats om en ko, skriven av en mellanstadieelev

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta
på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö.
Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den
invändigasidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon
har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det
är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara
hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är
det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i
tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till
snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!

Månadens ordstäv....igen...

2008-09-22T19:55:00.001+01:00

Det blir en vacker dag när våra skolor
får alla pengar de behöver och
militären får sälja bullar på
söndagsmorgnarna för att köpa
sig ett stridsflygplan.

Vi Är Ju Olika

2008-09-21T18:17:00.003+01:00

Eller hur?
En del lärare vill elevernas bästa.
En del lärare vill rektorns bästa.
En del lärare vill sitt eget bästa.
Det här ser man varje dag på jobbet; lärare som vill
olika, som är olika och som gör olika.
Det är en självklarhet för alla som jobbar i skolan, en självklarhet som vi tar hänsyn till i olika forum/sammanhang. Men om jag i alla fall vill tänja det hela lite längre och ta det ur ett läroplans-perspektiv så kan det se ut så här:
- Jag vill att mina elever lär sig viktiga saker, saker som jag tycker är viktiga.
- Jag är annorlunda, jag vill att mina elever lär sig att acceptera människor som är annorlunda.
- Jag vill att mina elever lär sig på ett annorlunda sätt.
- Jag tycker att min rektor är dum och det vill jag att mina elever skall veta.
Den sistnämnde har inte läroplanen eller arbetsgivaren eller uppdraget med sig i arbetet utan jobbar bara av egoistiska skäl och vill bara påverka eleverna att tycka som han/hon själv.

"....Läraren skall
• utgå från den enskilda elevens behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande,
• i undervisningen skapa en sådan balans mellan teoretiska och praktiska kunskaper som främjar elevernas lärande,
• tydliggöra vilka värderingar och perspektiv kunskaperna vilar på och låta eleven ta ställning till hur kunskaper kan användas,...."

Fånga eleven

2008-09-19T18:17:00.004+01:00

Om jag har en kärnämneskurs för en klass med treor och tycker att det hela går bra.
Tycker att jag fångat upp flera av dem som initialt signalerade att det var "fel ämne" för dem. Om jag ändå har några som är utanför, vad gör jag? Hur långt sträcker sig mina skyldigheter?

Det finns ett par elever i klassen som inte har det minsta intresse av att ta till sig, att bjuda på något eller att delta i gruppens arbete på något annat sätt än spydigt. Vad gör jag då?

De går sista året på gymnasiet. De är 18-19 år och beter sig som de var 15. Ingår det i mitt uppdrag att uppfostra myndiga medborgare? Om det är så, att det är min skyldighet så undrar jag också hur och var föräldrarnas uppdrag tar slut eller tar vid?

Jag är fullt medveten om att mitt resonemang är helt absurt man jag för det likafullt.

Skolk, eller jag måste stanna hemma å´ städa

2008-09-16T18:16:00.004+01:00

Jag kommer att tänka på auktionsutroparen (och, hör och häpna; folkpartisten!) Erik Eriksson som förvånat tog emot beskedet att starkölsförsäljningen mångdubblades efter att man förbjöd mellanölet på sjuttiotalet.....vet inte egentligen varför men det gemensamma är att man gör något så urbota dumt så att varje logisk tänkande människa borde begripa vad konsekvenserna blir.

Ja, vad ska man säga? Sätt in, regelverk som förbjuder, regelverk som tillåter svaga lärare att hänvisa till något. Nya lagar som säger att det som vi jobbar med i skolan hela dagarna gäller(?) Och snilleblixten att ta tillbaks det system som vi hade "förr i tiden", som fungerade så bra, så kanske vi får förbättringar, den är oslagbar. Kan vi överföra den i en annan bransch?
Alla bilister ska sluta använda säkerhetsbälte, för det var färre bilolyckor på femtiotalet då ingen, eller få använde bilbälte.
Industrin gick bättre förr, kanske ska vi återinföra manuellt arbete i större utsträckning. Alltså bort med datorer programmerade för att förenkla, bort med maskiner som gör det som arbetare förr gjorde för hand. Tillbaks med hästen i jordbruket, handmjölkning, lieslåtter så blir det färre olyckor. Ponnyexpress, Postverket, email.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Jag är så trött på denna tillbakagång, bakåtsträvan för att uppnå något som, kanske, kanske fanns förr.

Kan ingen hjälpa utbildningsministern med sitt arbete för att utveckla skolan, inspirera personalen och uppmuntra eleverna?

Avslutningsvis funderar jag på vad han/hon säger när han får sitt terminsbetyg där skolken (som måste definieras) står uppskriven? Kanske nåt i stil med:
-Åh jag har skolkat! Jag måste skärpa mig nästa termin så att pappa slutar spöa mig på fredagarna.

Månadens ordstäv...

2008-09-10T00:53:00.004+01:00

Hjärnan är ett underbart organ.
Den startar startar direkt när jag
vaknar på morgonen och stannar
inte förrän jag kommer till skolan.

"Svensk Flumskola"

2008-09-08T21:28:00.008+01:00

Jag blir så trött på att vår skolminister gång efter annan ges utrymme i media för att slänga sin dynga över oss som jobbar i skolan. Jag antar att bloggläsare blir lika trötta på alla inlägg.....
Detta hindrar inte mig att än en gång blogga om skolministern, vars namn jag inte längre tar i min mun.
Hans politiska taktik går ut på att svärta ner en absolut majoritet av Sveriges befolkning (Jo då det stämmer, om du räknar ihop alla elever i alla årskurser och alla deras lärare, rektorer och annan personal så blir det så) för att plocka poäng, det äcklar mig. Att vi som jobbar i skolan dag efter dag ska slå upp tidningen eller slå på radion/TV:n och höra att allt vi gör är bara flum och försämringar, att vi har världens sämsta elever, som skolkar mest och har det mest ovårdade språket osv osv.

Jag skulle vilja kontra:
Svensk politik har världens sämsta politiker, de är osakliga, kan inte läsa (tolka) statistik och använder sig av förföljelsekampanjer mot vissa yrkesgrupper. De har inte behörighet och saknar verklighetsförankring i sitt agerande. Svenska politiker tjänar mest i världen trots att de jobbar minst (enligt statistiska undersökningar) och har bara försämrat för det svenska folket sedan 1990-talet.

Idag har jag, som de allra flesta av mina dagar, träffat glada,
duktiga, fokuserade, kunskapstörstande och trevliga elever.
Elever som kommer till skolan varje dag för att lyssna, dis-
kutera och insupa från kunskapens flod. Det är sådant som
får oss att fortsätta, inte skolministerns svartmålning av vår
vardag.

Att leva som man lär

2008-09-07T21:45:00.005+01:00

Den ene läraren säger att han gillar struktur, ordning och reda. Accepterar inte störande beteende i klassrummet, håller hårt på deadlines och blir galen om elever kommer för sent till lektionen. Han vill ha sammanfattningar fler gånger under dagen och säger sig vara noga med att anteckna frånvaron efter varje rast.

Den andra läraren säger att hon tycker att eleverna är så pass mogna att de kan ta ansvar för sitt lärande själva och att det är de själva som ska forma undervisningen så att de når kursmålen som de själva analyserar och konkretiserar. Hon säger att alla kan nå målen oavsett närvaro. Demokrati, medbestämmande, eget ansvar och "lösa boliner" är hennes grej.

När jag pratar med eleverna säger de precis tvärtom:

Lärare 1 har ingen koll, skjuter alltid på deadlines, bryr sig inte om när elever stör i klassrummet. Eleverna kan komma och gå som de vill under hans lektioner.

"Lärare 2" är strukturerad, har välplanerade lektioner och är noga med ordningen i klass-rummet. Ytterkläder av! Tystnad! Kom i tid!

Hur kommer det sig att det är på detta viset? Ofta hör jag lärare säga en sak och ser sedan hur de agerar tvärtemot vad de själva säger. Är det en önskan att vara på ett visst sätt? Eller är det bara så att man säger saker för att man tror att omgivningen uppskattar det?

Skolmaten på Gotland

2008-09-03T10:01:00.003+01:00

De senaste dagarna har debatten om att spara in på skolmaten gått het i Gotländsk media. P.g.a. prishöjningar och besparingar i budgeten ser kommunen sig tvingad att begränsa matutbudet för våra elever. Smart drag tänker jag, för vi vet alla vad detta resulterar i, eller hur?
Är det något som alla kan och förstår så är det mat, alla äter vi och lagar mat och tänker på hur vi ska få i oss den mättnad som vi behöver för tillfället.
Jag tror att kommunen hade kunnat gjort besparing på vad som helst annat och då bara fått reaktioner från en viss kategori (insatta eller engagerade). Nu får man en reaktion från i stort sett var enda medborgare i Gotlands kommun, för mat är viktigt för ALLA.
Idag så backar våra politiker och tjänstemän och säger att mjölken ska vara kvar men då måste vi spara någon annanstans.....just det smart drag. Nu kan man i lugn och ro göra besparingar vart som helst och bara få en liten reaktion.
Med spänd förväntan ser jag fram mot fortsättningen i denna besparingskampanj.

Vill också passa på och berätta att öns friskolor är frikostigare med maten än vad kommunen är.
De serverar mat till en kostnad från 11 till 35 kronor per portion (elev), kommunens skolmat får bara kosta 7,30 kronor per portion.

En militär i skolan (=) kris i skolan!

2008-08-30T03:31:00.006+01:00

"....Elever är stökiga, kan inget, vill inget".
"Det råder anarki i skolan! Skolket ökar,
kunskapsmålen klaras inte! Svensk skola
har mest skolk i hela världen.
En flumskola i förfall...."
Söndagen den 24 augusti klockan 13:00 i P1
kan man lyssna på sanningen.

Några journalister på radion har gjort en ingående granskning på Jan Björklunds "sanning" och vilka undersökningar som Björklund har grundat sina uttalanden på. Hur de än bär sig åt så kan de inte finna Sverige i botten på någon av undersökningarna OECD, TIMSS, PIRLS. De tar hjälp av statistikanalytiker från universitet och internationellt ansvariga för undersökningarna, ingen kan förstå hur någon kunnat tolka att Sverige ligger i de nedre delarna i någon av tabellerna, tvärtom de ligger i de övre delarna.
Avslutningsvis ställs frågan till Björklund själv som slår ifrån sig på ett oprofessionellt sätt och bland annat vräker ur sig: "Påstår du att jag ljuger"? till en av journalisterna.
Vår utbildningsminister går ut i massmedia och presenterar osanningar om vår svenska skola och tutar i oss som jobbar i skolan att vi är dåliga. Allt detta för att plocka poäng och genomföra reformer som han suttit och knåpat ihop under sin tid i det militära.
Jag tror inte att vår tilltro till politiker är alltför stor innan men frågan är om inte detta tar priset? Rena skära lögner!
Eller är det kanske som DN uttryckte det tidigare i veckan: Kanske lider Björklund av dyslexi?

Vilket det än är dyslexi eller lögn så KU-anmäls han nu av riksdagsledamoten Rossana Dinamarca.
Fortsättning följer (hoppas jag).

Hur ser en bra skola ut?

2008-08-25T21:25:00.004+01:00

Ibland funderar man mer än vad som är nyttigt på slika spörsmål.
Kan det vara den skolan som har de bästa lärarna? Eller kanske den bästa maten, eller lokalerna. Är det en bättre skola där det går flest elever, eller där man har flest böcker, flest datorer? Kanske det är den skolan som har vackrast utsikt, eller vackraste byggnaderna, eller den som ligger mest centralt?
Ja som ni märker är det svårt att vara subjektiv. Bästa maten för en är blodpudding och för en annan kanske det är hamburgare. Den bästa läraren för en elev är han/hon som släpper iväg eleverna tidigare, för en annan elev är det den lärare som bryr sig mest och för en tredje är det den läraren som gillar att lära ut och som gör det roligt att lära.

Vi vill att skolan ska vara en plats för kunskap men också en plats att bli sedd. Att bli sedd och uppskattad för den man är. Äppelviksskolan, Adolf Fredriks musikskola och Höglandsskolan är de tre mest framgångsrika skolorna i Stockholm om man tittar på antalet avgångselever som är behöriga till gymnasiet. Innebär det att Hjulstaskolan som bara har 43% behöriga är en mindre bra skola?
Ovanstående statistik har jag hämtat från dagens DN, och frågar mig när jag skummar igenom de olika artiklarna om det är så vi ska räkna, den skola som leverar flest behöriga elever är den bästa? Alltså den bästa skolan är den som har de bästa eleverna. Tänk om vi resonerade likadant om restauranger; skit i maten, skit i vem som lagar och serverar maten, huvudsaken är att gästerna är bra.

Vi har haft gästföreläsare

2008-08-21T22:09:00.007+01:00

Om det kan man läsa i Jeppessens blogg, eller fredrikbloggen som den heter numer. Under tisdagkvällen samlades 150 personer mestadels pedagoger, en och annan tjänsteman och några rektorer. Donnergymnasiet bjöd in till en föreläsning med Fredrik Svensson och Gotlands kommun lyckades skrapa ihop drygt 80 personer, ungefär lika många som Donnergymnasiet.
Donner lockade närmare 90 procent av sina anställda, Gotlands kommun lockade knappt fem procent av sina anställda. Betyder det att Donner-gymnasiets personal är mer engagerad/intresserad av sin dagliga gärning? Eller har kommunens personal så mycket att göra så att de inte hinner ta sig till en fantastisk föreläsning på Gotlands kongresshall? Å andra sidan verkade pressen också upptagna med annat denna kväll (=noll intresse från tidningarna att skriva om en av skolvärldens mest uppskattade debattörer) så det var nog något viktigt som skedde på annan ort....

Månadens ordstäv...

2008-08-17T21:53:00.002+01:00

"Bättre börda man bär ej på vägen än mycket mannavett. På främmande ort går det framför guld".
Havamal

Vad har vi för skolsystem?

2008-08-17T21:12:00.008+01:00

Kevin har dyslexi och han har kämpat med det hela sin skolgång.
Efter ett år på Individuella programmet har han lyckats uppnå målen för godkänt i alla ämnen utom i engelska. Kevin tycker att det är dags att ge sig ut i den "riktiga" (hans eget uttryck) gymnasievärlden. Han söker sig till en gymnasieskola som han gillar och som erbjuder PRIV (programinriktat individuellt val). Kevin är tvärsäker på vad han skall läsa och vet att han saknar väldigt lite för att nå sitt mål; att få ett fullständigt gymnasiebetyg. När Kevin kommer till gymnasieskolan för en intervju får han veta att hans engelsk-kunskaper är så dåliga, så de kan inte hjälpa honom.
Här kommer frågan; Vad har vi för slags skolsystem som inte kan erbjuda en elev en utbildning för att han/hon saknar tillräckliga kunskaper i ETT ämne? Observera att jag inte kritiserar skolan utan systemet. är det inte det skolan är till för,att utbilda ungdomar?

Kevin har ett brinnande intresse för sitt framtida yrke, han har mycket goda förutsättningar att bli en bländande representant för sin bransch men tyvärr grusar vi hans framtid för han är inte tillräckligt bra i engelska, i alla fal inte i att skriva på engelska. Patetisk också att Kevin begåvats med ett sant engelsklingande namn

Vem väljer?

2008-08-16T22:04:00.003+01:00

Vi som jobbar på gymnasieskolor över landet funderar väl lite då och då hur våra 15/16-åringar väljer program (eller väljer de skola?), är det kompisarna eller föräldrarna?
Visst det finns en del undersökningar i ämnet som säger en det ena än det andra.
• Kompisar
• Skola
• Föräldrar
• Lärare
• Program
Visst finns det många faktorer som kan påverka de unga. Vet också att det för en hel del unga är en ren ångestperiod att ta detta beslut som kanske visar sig fel ändå när en termin eller ett år gått.
Kan vi inte hjälpa dem bättre? Bättre utbildning för SYVare, bättre hjälp från övrig personal i grundskolan. Kanske skulle vi också hjälpa föräldrarna att hjälpa.
Sen kan man ju fundera vidare och tänka; hur viktigt är valet? Pluggar de för sin egen del eller är det bara för att mamma och pappa tycker si eller så? Pluggar de bara för att det inte finns något annat att göra? Pluggar de för att träffa kompisar? Tusen frågor men inte så många svar.

Byta spår är väl bra

2008-08-09T21:05:00.003+01:00

Visst tänker vi väl, lite till mans, så som: att välja gymnasieprogram är att välja framtid. Vad vi glömmer då är att dagens ungdomar inte riktigt tänker som oss vuxna (eller Björklund för all del).

Jag har genom åren haft ett antal hotell- och restaurangelever som efter avslutad gymnasietid valt att jobba med allt från dagis till att plugga på lärarhögskola. Ett annat exempel är min förstfödde som efter tre gymnasieår på estetiska programmet musik valde att gå till Högskolan i Jönköping för att utbilda sig till gymnasielärare (religion). Han har haft tre underbara år på Musikprogrammet, spelat och pluggat om vart annat och stormtrivts. Att han sedan valde att ta ett nytt spår efter studenten är ju bara ett tecken på friskhet. Han har alla möjligheter i världen att få ett bra liv för han tänker inte i banor, han tänker i spår och spår är lättare att byta än banor. Det är vad jag tror i alla fall.......

Månadens ordstäv

2008-06-10T21:48:00.003+01:00

Det bästa är att veta vad man letar
efter innan man börjar leta efter det.

Nalle Puh

Studenten

2008-06-10T21:23:00.004+01:00

Idag har jag hunnit med två studentavslutningar. Först på min egen skola med 21 glada och stolta studenter. Det är en grym känsla att se hur de små niorna under tre år på gymnasiet växer och står på trappan som vuxna individer och tar emot folkets jubel. Hann också ta mig till min äldste sons avslutning och imponeras av hur min vuxne son växer ännu mer, på bara denna dag. En tråkig kommentar som slank ur honom på vägen hem var;
- Jaha då var man arbetslös då...
Det är så sant som det är sagt. Visst finns det jobb på vår lilla ö men inte till alla och lite extra svårt är det för min son som jag kan beskriva som; världens snällaste, klokaste och trevligaste nittonåring. Intelligent, rolig, lättlärd, lugn med dreadlocks och piercing i underläppen. Han har själv valt att se ut som han gör men tyvärr är det svårt för arbetsgivare att se bakom masken (fullt förståeligt).
Jag hoppas att vi en dag har ett sådant samhälle så att alla som vill får ett jobb och att arbetsmarknaden kan ta emot alla våra starka och vuxna studenter som inte vill gå till högskolan.

Veckans ordstäv.....

2008-05-04T18:55:00.003+01:00

"Om den oförnuftige teg så
aktades också han för vis"



Lärarlöner

2008-05-04T07:45:00.003+01:00

Läser i Dalarnas Tidningar om en ganska drastisk lönepolicy. I Hedemora kommun har de tjugo duktigaste lärarna utsetts. Dessa tjugo får två tusen kronor i löneförhöjning, resten av lärarna i kommunen får ingenting. Hur många duktiga lärare blir utan?

IT

2008-05-01T08:41:00.008+01:00

Så har man då äntligen kommit iväg till Stockholm och en tvådagars utbildning
om att bygga varumärke (hur marknads-
föra din skola) på
Rektorsakademien.

Kaj Runelund var kursledare med all ära. Under två hela dagar fick vi fundera diskutera och lyssna till hur, varför till vem? Vi var en alldeles lagom stor grupp rektorer från förskolor upp till gymnasier, från Göteborg upp till Nacka.
Ett trevligt och "på" gäng som kom bra överens och som tog och gav under dessa två dagar. Jag tror att vi alla hade ett bra utbyte mellan oss.

Det var först den sista dagens sista timme som jag blev lite förvånad över hur dåligt insatta vi rektorer är när det gäller våra elevers kommunikationskanaler, där Internet naturligtvis är den största kanalen. Hur dåligt vi utnyttjar modern teknologi och hur dåliga våra kunskaper är blev helt uppenbart denna sista timme. Vi är bra på många saker men här finns det ingen gräns för hur mycket tid vi borde lägga ner på att "uppdatera" oss. Det är skrämmande hur stor okunskapen är, och det samtidigt som så många i dagens skoldebatt upprörs över den svaga kunskapsnivån hos våra elever.
Här har ni några länkar att studera, kolla in vad era elever, barn, ungdomar håller på med:
Lunarstorm, Helgon.net, MSN, mobiltelefoner, SMS. Om ni inte sett tidigare så kan ni också titta på Wikipedia.org för att se var eleverna söker information när de jobbar med uppgifter, uppsatser etc.
Jag hoppas innerligt att vi alla inom skolan kan förbättra oss inom detta så att vi lättare och på ett bättre sätt kan kommunicera med våra elever.

Vem sjunger i arbetslaget?

2008-04-18T20:31:00.003+01:00

Arbetslag i all ära, men vad har vi dem till? Och för vem har vi dem?
Jag tror att det är Fernc Marton som fått mig att börja fundera på det, som om att man inte hade tillräckligt med griller i huvudet.
Jag har varit aktiv i ett fåtal arbetslag och på ett fåtal skolor men har ändå sett så mycket olika typer av arbetslag, en del bra och en del dåliga. Ibland kan det vara så att man tvingas verka i ett arbetslag som man absolut inte trivs, i ibland är det motsatsen. Men frågan som tär mig nu är: Varför och för vem har vi arbetslagen? Är det för att några av medlemmarna ska få briljera? Är det för att vi isolerat skall fatta beslut över elevernas huvuden? Är det för att diskutera gardiner eller pedagogik?
Självklart behöver vi tillfällen att sitta samman för att skapa pedagogiska plattformer, utveckling, erfarenhetsutbyten osv osv. Det är bara det att det är en så liten del av våra möten som behandlar elevernas lärande och så mycket fokus på visioner, gardiner och temadagar.

Gymnasiereformen

2008-04-16T21:53:00.005+01:00

Har idag varit i Stockholm för att få lite mer information om den planerade gymnasiereformen. Till Åsö Gymnasium kom några hundra skolledare, skolpolitiker och annat skolfolk för att lyssna på Anita Ferm.
Känner mig ganska nöjd med dagen och tycker att Anita gjorde eftermiddagen oväntat bra med lagom humor och mycket entusiasm.
En hel del saker klarnade under dagen och i mitt sällskap var vi överens om att Gy10 har förutsättningar att lyckas, så vi välkomnar förändringen.
På min lilla skola på norra Gotland har vi idag tre program; HR, MP, SP. Vi funderar lite på hur vi skall se ut i Gy10? Skall vi ha Samhälle/Media, Restaurang/Livsmedel och Hotell/Turism per automatik? Eller måste det till någon slags sökomgång? Många frågor blir det som sagt, fast jag kan tänka mig skolor som har mer komplicerade övergångar än vad vi har.

Veckans ordstäv.....

2008-04-13T17:08:00.004+01:00

Jag hör och glömmer
Jag ser och minns
Jag gör och förstår

Konfucius


Vad vill vi ha för elever?

2008-04-13T11:51:00.008+01:00

I Dagens Nyheter häromdagen skrev man om Haninge
kommun som hyllar betygsliknande test för lågstadiet.
"Andelen godkända i matte ökade från 29 procent till
95,8 procent på ett år",(i Brandbergen) står att läsa i
artikeln. Man säger i Haninge att man uppnått fantast-
iska resultat och hänvisar till ovanstående kommun.
Man konstaterar också att prov och betyg i sig inte ger
eleverna några kunskaper, det är undervisningen som
gör det men att det inte är hela sanningen...?

Jag har lite svårt att hänga med skribenten i just detta stycke där han å ena sidan säger att betyg inte ger eleverna några kunskaper, och å andra sidan är detta inte hela sanningen för betyg påverkar undervisningen. Det känns som författaren (författarna) vill att vi ändrar på ett gammalt uttryck; Medlen helgar ändamålet.
Att erkänna detta som ett bra resultat och att ta det till sig för framtida skolreformer är som att erkänna att vi skiter i kunskapandet och vi skiter i att utbilda lärare så att de kan lära vår ungdomar för livet, huvudsaken är att proven blir gjorda med bra resultat.

Man avslutar inlägget med;
"Vi menar allvar med att alla elever ska gå ut grundskolan med fullständiga betyg".
Genom prov alltså? Enklaste sättet att få (så gott som ) alla elever att gå ut skolan med fullständiga betyg är att ta bort IG som betyg, det ger lika bra resultat (fast omvänt) som det blev när man införde IG, G, VG, MVG och tog bort 1-5.

Betygsdebatten har pågått länge och under alla dessa år har forskningen sagt en sak, proffstyckare och politiker en annan. Vid flera av våra universitet och högskolor har man många års erfarenhet av forskning inom området. Bland många andra har Stockholms Universitet intressanta sidor att läsa i ämnet.
Frågan borde kanske vara: Ska obehöriga skolpolitiker och amatörlärare (det finns grymt många sådana..) eller ska forskare och professionella lärare få det sista ordet?

Tung börda

2008-04-12T21:17:00.002+01:00

Läste i (lokal-) tidningen igår om en tråkig incident på Arlanda. En dam har varit till fastlandet för operation och får inte den hjälp hon behöver på Arlanda flygplats vid hemresan. I dagens tidning finns det några kommentarer till artikeln med hela spektrat, från att det är synd om damen till rätt åt henne.
En av insändarna konstaterar att det är skolans fel.....? Ja visst du läste rätt, det är skolans fel att nyopererade inte får den hjälp på flygplatsen som de kan förvänta sig. Skolan borde se till att betygsätta eleverna tidigare så att vi får bättre service på flygplatserna. Hur långsökt är det på en skala (skulle man kunna uttrycka sig om man var ung)?

Glömde...

2008-04-06T20:51:00.004+01:00

Jag glömde, angående gy10 att ge en ros till regerings utredare;
har tjatat i min blogg och i olika forum att övriga Europa har tillsammans med restaurangutbildningar även turism. Nu föreslår man att hotell kopplas samman med turism. Helt riktigt tycker jag, som sagt var.

Long time no seen.....

2008-04-06T19:47:00.003+01:00

Det har gått ett tag sen sist, ledsen för det. Som tf rektor har jag haft fullt upp att göra och min blogg har kommit på undantag, men nu är jag tillbaks. Och det sker i samma veva som den nya gymnasiereformen presenteras (how convinient).
Jag vet att det är grymt många som redan har tyckt och tänkt i ämnet men det hindrar inte mig att också slänga in en blänkare. Jag vill bara först säga tack till er som uppmuntrat mig att ta upp mitt tyckande på webben och då ett speciellt tack till Jennifer.

Vad gäller den nya gymnasiereformen (gy10) så kan man väl bara ana att den går samma väg som gy07 även om man kan önska att vi inom skolan är förtjänta av en förändring. Jag tror att ni håller med mig när jag säger att vi måste i alla fall förhålla oss till den oavsett vad som sker.
Det finns några saker som jag ser fram mot med tillförsikt;
• Visst är det bra att man tänker sig att fördela resurser från gymnasiet till grundskolan, dvs ta bort IV-programmet och placera resurserna hos grundskolan och hoppas att de fördelas bättre än den förra omgången pengar som de fick.....
• Känns knepigt att yrkesprogrammen får decimerade kärnämneskurser. Säkert svårt för skolorna också att ha två grupper som läser samma kurs men en läser 50 poäng och den andra gruppen läser 100 poäng. ???? Svårorganiserat.
• Femton yrkesprogram och fyra studieförberedande?? Greppar inte det här riktigt. Kan känna att i begynnelsen av gy07, dvs när man presenterade åtta vägar till kunskap så var man bättre ("rättare") ute. Vad jag menar är att eleverna erbjuds en gemensam början och väljer väg "på vägen" så att säga.
• Att examensarbetet kräver en kvalificerad yrkeslärare respektive en väl meriterad (helst lektor) lärare, känns helt ok. Idag finns en hel del yrkeslärare utan yrkeserfarenhet och bedömer projektarbetet utan att själva ha den erforderliga erfarenheten.
• Björklund sa att "....Alla ungdomar vill inte bli akademiker.." Det må ju vara sant men alla ungdomar vet inte vad de vill när de är femton/sexton, har man då valt fel och gått sina tre yrkesår så måste man kämpa på ganska bra för att kunna konkurrera om högskoleplatserna. Man har missat meritpoäng och måste läsa in en del ämnen på komvux och därmed komma i en lägre serie för det är de som läst i ett svep på gymnasiet som har förtur.
Det finns mycket i den nya gymnasiereformen att förhålla sig till och det finns därför säkert skäl till att återkomma i ärendet.
Hoppas att vi är överens om att vi behöver något nytt?

Ordning

2007-12-01T23:46:00.000+01:00

Jag hörde en (klok) flicka i femtonårsåldern idag prata om betyg i ordning och uppförande.
Det lät så här:
- Jag tycker det skulle vara bra om vi hade betyg i ordning och uppförande för då skulle jag skärpa mig, jag har ju så svårt att sitta still. Lärarna vågar ju aldrig säga till så då är det bättre med ett betyg.
Hm, är det betyget eller är det lärarna som ska ändras? Jag bara undrar hur mycket det egentligen påverkar? Om lärarna inte kan ta tag i problemen i klassrummet vad har det då för betydelse om betygen finns eller inte finns, för vi vill väl ha en förändring av ordningen, inte bara en bekräftelse på att ordning inte råder?