Om och om igen mal vi på om att skolan ska vara en plats för lärande, en plats för individens utveckling. "Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet" (Lpf 94).Vi mal och mal i lärarrummen, under konferenserna, i lärarlagen, och sen då? Vad händer när vi står inför en grupp elever i klassrummet, när vi är ensamma med eleverna och har fullt sjå med hålla ordning i klassrummet?
-Sitt ner!
-Var tysta!
-Läs!
-Skriv!
-Gör som jag säger!
-Därför att jag säger det!
Känns det igen? Och inte nog med det utan vi har också klassikern:
-Alla ska göra den här uppgiften så som jag bestämt!
-Alla ska göra provet så som jag bestämt!
Alla ska göra likadant och målet är att alla ska uppnå samma mål på samma sätt, detta fast jag lärt mig och diskuterat i oändlighet att vi ska behandla varje enskild elev efter hans/hennes förutsättningar.
Värst är kanske när jag hör lärare säga: De vill ju inte lära sig något, de är inte intresserade...
Detta trots att vi malt om och om igen att vi ska utgå från att eleverna vill lära, vilket jag också uppriktigt tror på.
1 kommentar:
Jag tycker du låter ganska negativ och bitter, vem är det du citerar egentligen, dig själv? Som om läraryrket vore ett fullkomligt idiotiskt yrke.
Din syn på skolan och lärarna verkar rätt dyster. Så illa kan det väl inte vara? Ryck upp dig och var lite positiv!
Skicka en kommentar