I Dagens Nyheter häromdagen skrev man om Haninge
kommun som hyllar betygsliknande test för lågstadiet.
"Andelen godkända i matte ökade från 29 procent till
95,8 procent på ett år",(i Brandbergen) står att läsa i
artikeln. Man säger i Haninge att man uppnått fantast-
iska resultat och hänvisar till ovanstående kommun.
Man konstaterar också att prov och betyg i sig inte ger
eleverna några kunskaper, det är undervisningen som
gör det men att det inte är hela sanningen...?
Jag har lite svårt att hänga med skribenten i just detta stycke där han å ena sidan säger att betyg inte ger eleverna några kunskaper, och å andra sidan är detta inte hela sanningen för betyg påverkar undervisningen. Det känns som författaren (författarna) vill att vi ändrar på ett gammalt uttryck; Medlen helgar ändamålet.
Att erkänna detta som ett bra resultat och att ta det till sig för framtida skolreformer är som att erkänna att vi skiter i kunskapandet och vi skiter i att utbilda lärare så att de kan lära vår ungdomar för livet, huvudsaken är att proven blir gjorda med bra resultat.
Man avslutar inlägget med;
"Vi menar allvar med att alla elever ska gå ut grundskolan med fullständiga betyg".
Genom prov alltså? Enklaste sättet att få (så gott som ) alla elever att gå ut skolan med fullständiga betyg är att ta bort IG som betyg, det ger lika bra resultat (fast omvänt) som det blev när man införde IG, G, VG, MVG och tog bort 1-5.
Betygsdebatten har pågått länge och under alla dessa år har forskningen sagt en sak, proffstyckare och politiker en annan. Vid flera av våra universitet och högskolor har man många års erfarenhet av forskning inom området. Bland många andra har Stockholms Universitet intressanta sidor att läsa i ämnet.
Frågan borde kanske vara: Ska obehöriga skolpolitiker och amatörlärare (det finns grymt många sådana..) eller ska forskare och professionella lärare få det sista ordet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar