söndag 7 september 2008

Att leva som man lär


Den ene läraren säger att han gillar struktur, ordning och reda. Accepterar inte störande beteende i klassrummet, håller hårt på deadlines och blir galen om elever kommer för sent till lektionen. Han vill ha sammanfattningar fler gånger under dagen och säger sig vara noga med att anteckna frånvaron efter varje rast.

Den andra läraren säger att hon tycker att eleverna är så pass mogna att de kan ta ansvar för sitt lärande själva och att det är de själva som ska forma undervisningen så att de når kursmålen som de själva analyserar och konkretiserar. Hon säger att alla kan nå målen oavsett närvaro. Demokrati, medbestämmande, eget ansvar och "lösa boliner" är hennes grej.


När jag pratar med eleverna säger de precis tvärtom:

Lärare 1 har ingen koll, skjuter alltid på deadlines, bryr sig inte om när elever stör i klassrummet. Eleverna kan komma och gå som de vill under hans lektioner.

"Lärare 2" är strukturerad, har välplanerade lektioner och är noga med ordningen i klass-rummet. Ytterkläder av! Tystnad! Kom i tid!

Hur kommer det sig att det är på detta viset? Ofta hör jag lärare säga en sak och ser sedan hur de agerar tvärtemot vad de själva säger. Är det en önskan att vara på ett visst sätt? Eller är det bara så att man säger saker för att man tror att omgivningen uppskattar det?

1 kommentar:

Åsa Mitt i Världen sa...

Jag tror att man är uppmärksam på sina dåliga sidor och försöker motverka dem.