Veckans ordstäv...

"Alla har så bråttom med att undervisa att ingen

hinner lära sig något."
Agnes Repplier

Det var ett tag sedan som hon, Agnes myntade ordstävet ovan. Jag antar att många med mig under skolhistoriens gång ofta undrat hur mycket vi lärare lägger ner i undervisning och hur mycket som förmedlas till våra elever. Jag menar att vi oftast har ett starkt behov att förmedla något, så starkt så att vi glömmer våra lyssnare.
- Nu var den lektionen klar, fort över till nästa och gå igenom så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt

Vårt uppdrag...

.....måste vara att tända eldar, att ta emot eleverna och ge dem möjligheten till en framtid även efter skolan.
Någon skrev att vi missar en del av vårt uppdrag på gymnasiet då vi tar emot unga sugna elever men ganska snart har vi tutat i dem att kunskap är tråkigt och de formar sig fogligt i vårt tråkiga arbetsätt. All entusiasm och vilja till att lära tappar de snabbt i dagens gymnasieskola.

Tänk om vi kunde ta oss i kragen och ge eleverna möjligheten att bibehålla sin entusiasm utan att leka och larva oss, utan att göra det barnsligt. Behandla dem som gymnasister och inte som barn och inte heller mata dem på samma opedagogiska sätt som föreläsarna på högskolan.
Fylla ämbar eller tända eld?

Veckans ordstäv...

Bildning är det som är kvar, sedan vi glömt allt vi lärt oss.
Ellen Key

Ja, inte går det fort...

...med eller utan hus.
Regeringen har nu sagt att from 2010 så ska rektorsutbildningen vara obligatorisk...
Själv har jag väntat i snart två år (2 år).
Innan det hela rasade p.g.a. att några högskolor överklagade upphandlingen var jag på plats 103. Det kändes med andra ord att jag var ganska nära att få börja.
Nu när man (Skolverket) äntligen har kommit till skott och tagit emot anmälningar så säger man att det är förvånande att så många har sökt (1400) på så kort varsel. Herregud det hela har stått still i snart två år! Är det då förvånande att det är många som söker?
Nähä ingen idé att bli upprörd över småting, eller hur?

"För om man retar upp sig på ting som är små,
då är man väl inte större än så".

Rektorn å eleverna

Pratade med min förstfödde häromkvällen. Berättade att jag varit ut och ridit med en grupp elever på dagen.
- Cool, säger sonen. Är nog inte så vanligt att rektorn är med på friluftsdagen.
Nä, tänkte jag det är det nog inte.
Och varför är det inte det?
Vi pratade vidare om rektorer och hur de är, hur de syns osv.

Sonen konstaterade att det var väldigt få rektorer som synts under hans elva år i skolan.
Kom då att tänka på kompisens dotter som berättade att hon träffade sin gymnasierektor för första gången på studenten....?
Man kan fundera en hel del kring detta och fyllas av frågor och funderingar. Man kan också titta på vad som står i läroplanen under rubriken: Rektorns ansvar, sedan fundera på om det går ihop om man träffar eleverna först på studenten?

Skolpolitik

I Dagens Nyheter idag, lördag står att läsa om vad vi väljare tycker om de olika partiernas idéer i olika frågor. Socialdemokrater och Moderater dominerar i de flesta frågor.

Jag skummar igenom tabellen i tidningen och fäster ingen större uppmärksamhet kring de olika sympatierna. Mitt i tabellen står dock något som fångar min uppmärksamhet, Skola/utbildning. En fjärdedel av Svea Rikes väljare tycker att det är Folkpartiet som står för de bästa idéerna....?

Jag vet att Jan Björklund tilltalar våra väljare i medelåldern och uppåt. De som gillar begrepp som ordning och reda, betyg, fler nationella prov, etc. Jan har ju också tutat i oss att dagens svenska skola är en flumskola som drogs igång med Lpf94.

1408 personer mellan 16-75 år är intervjuade. Kan man kanske misstänka att det är en mindre del under trettio år som varit med i undersökningen? Eller är kanske detta sanningen? Vilket som så oroar det mig att var fjärde svensk tycker att Folkpartiet har de bästa idéerna då det gäller skola/utbildning...

Vem bestämmer?

Vem är det som bestämmer vad våra elever ska lära sig? Är det läraren? Är det eleven? Är det rektorn? Kanske är det skolan som bestämmer?
Det kan ju onekligen bli ganska godtyckligt om vi ska förlita oss på att skolorna bestämmer vilka kunskaper som passar bäst att förmedla, eller hur?
Om vi utgår ifrån programmålen och fortsätter med kursmålen och betygskriterierna så kommer vi allt som oftast i ett läge när vi får svårt att förstå att Skolverket verkligen har tänkt igenom sina kursmål, om de tänkt att utveckling pågår, alltså. De allra flesta kursmålen vi använder idag på gymnasiet är framarbetade under 1990-talets allra första år för att vara färdigförpackade till Lpf94 trädde i kraft. Tjugo år ungefär. Under tjugo år händer det oerhört mycket inom data/IT men också många andra kurser har varit med om en ganska stor förändring under dessa tjugo år.
Även om kursmålen är lite mossiga så kan inte vi som skola eller enskilda lärare bestämma att kursmålen är så kass så jag gör någonting annat, eller sätta betyg utan bedömningsunderlag bara för att vi "tror" att våra elever kan allt det där som står i kursmålen...

Många frågetecken blir det (se ovan) när man sätter sig ner och funderar över hur vi jobbar inom skolan idag. Vi tror, vi tycker, vi samtycker, vi förtror, vi gör alldeles för mycket på eget bevåg.