Att lära ut är väl att dela med sig av sina kunskaper, att få andra att förstå hur bra det är att ha just den här kunskapen. Att lära in borde i så fall vara just det som mottagaren gör, dvs lär sig. Lär sig att just den kunskpen var himla bra att jag fick idag och att den kommer jag att ha användning för länge, länge.
Är det inte detta som vi håller på med i skolan dagligdags? Att vi kunskapar tillsammans? Pedagoger och elever i en ständig process kring lärandet?
Om jag tänker ett steg till så borde det ju vara rektors allra främsta uppgift att se till att förutsättningar för detta skapas, att möjligheter ges, ett verktyg finns eller skapas. Om rektor skall kunna göra detta krävs det resurser från huvudman, kommunen eller enskild. Huvudmannen ser till att rektor ges resurser för att skapa möjligheter för lärarna och eleverna att lära ut och lära in. Det är här som kruxet uppstår...ska inte staten genom riksdag och regering se till att huvudmännen får möjligheterna och att se till att huvudmännen också krävs på resultat? Varför dravlar man då om kvarsittning, försittning, ordningsbetyg, tidigare betyg, föräldrar till "struliga" elever skall tvingas till skolan osv osv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar