Mätbara kunskaper

Visst är det väl så att kunskaper som inte är mätbara inte har samma dignitet som kunskaper som mäts (kan mätas)?
Extra intressant blir detta faktum när man skickar ut frågan till personalrekryterare på olika företag.Vid ett ytterst fåtal tillfällen är det någon av dessa som tittar på betyget. Alltså vad som står i betyget. När man sitter där och går igenom ansökningarna så vill man veta att de sökande har adekvat utbildning, inte vad de har för betyg. Långt mer intressant är hur den sökande uppför sig på intervjun eller hur han/hon skriver sin CV. Betyget är intressant som ett examensbevis inte som ett antal MVG, VG och G...

SKolan skall skynda före...

Den reformistiska tanken att skolan skulle skynda före samhället (Sven-Eric Liedman, Pedagogiska Magasinet), var verkligen en tanke värd att tänka.
I dagens skola där pedagoger öppet skyltar med att de saknar både intresse och kunskap vad gäller Informationsteknologi. Att man skrytsamt berättar att man inte läser sina mejl, inte förstår sig på det där med data.
Om jag återgår till tanken, som börjar dagens blogginlägg, att skolan ska skynda före och tänker vidare; Hur ska skolan göra för att ligga före?
Jag vet helt säkert att datortätheten är en del som måste bättras, likaså IT-kunskaperna hos lärarna. Vi måste ha möjlighet till fortbildning, kontinuerligt. Vi måste kunna se hur framtiden kommer att möta oss. Vi måste våga. Vi måste också låta våra elever få möjlighet att utvecklas. Vi kan inte stå och harva i samma "datakörkortet-anda", utan låta eleverna få utvecklas i den takt som de gör om inte vi pedagoger bromsar.
Jag känner mig orolig att vi inte har datorer så det räcker på skolorna, att vi inte har kurser på tillräckligt utmanande nivå, att vi inte har programvara att möta den nya tidens datorutveckling.
Men mest av allt oroar det mig, att lärarna fortfarande är kvar i 1994 års läroplan och datorkunskapen ligger på ungefär samma nivå.

Vart är vi på väg?

Skollärandet är specifikt. Vi lär våra barn och ungdomar en massa saker som de behöver för att klara nästa prov. Vi förbereder dem för nationella prov. Vi förbereder de små för mellanstadiet, de mindre små för högstadiet, de lite större barnen för gymnasiet och slutligen förbereder vi våra gymnasieungdomar för högskolan eller (i bästa fall) för arbetslivet.
Vart är vi på väg? Finns det ingen som tänker att: Stopp! vi måste börja göra skolan till en del av samhället, av livet. Inte om nu då vi förbereder för livet.
Vart är vi på väg? Nä, in med verkligheten i skolan istället för att skapa konstgjorda situationer som ska påminna om det verkliga livet. Och förresten vem är det som har kommit på teoretiska kunskaper som en motsats till praktiska? De fyra F:en kanske kan få oss att förstå och att bli förtrogna med fakta på ett sådant sätt så våra färdigheter blir bättre...

Skolverket har svaret

I ett pressmeddelade daterat dagens datum beskriver Skolverket hur de kommit fram till att skälet till sämre skolresultat är; segregering, decentralisering, differentiering och individualisering.
Det finns skäl att förklara de tre begreppen vilket kan ske på frivillig väg genom att klicka på respektive ord ovan. Det sista ordet var lite svårare att greppa, det fanns t.ex inte på Wikipedia.

1. Segregering; Friskolor och boendesegregation samt föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse, anges vara de främsta skälen till den nedåtgående utveckling.
2. Decentralisering; En utveckling från statligt till kommunalt huvudmannaskap har försämrat resultaten i skolan.
3. Differentiering; Här anges särskilda undervisningsgrupper för elever med behov av stöd som en negativ ingrediens. Vad uppslagsboken säger om ordet är, uppdelning, skapande eller uppkomst av skillnader (differenser) inom något som först varit enhetligt.
4. Indivdualisering; Lärarna har fått mer utrymme att forma undervisningen efter elevens behov vilket gjort att stödet hemifrån har blivit viktigare.

1. Valmöjlighet begränsar kunskapsinämtandet (?). Vi är inrättade i ett samhälle där båda föräldrar måste jobba heltid (eller mer) för att få ekonomin och självförverkligandet att gå ihop.
2. Ekonomi är olika i olika kommuner men den samma i staten...
3. OBS-klasserna från tiden före Lpf94 är väl samma sak som särskilda undervisningsgrupper?
4. Återigen, föräldrarna har inte tid, för mycket jobb, för mycket självförverkligande, för mycket ego...

Allt är inte så rakt och enkelt som man tror...

Rossana Dinamarca (V) förutspår hårda tag...
Rosanna har en hel del att säga om framtiden skola, en del bra saker och en del mindre bra saker.
Det som känns förbannat tråkigt det är att hon inte ser att kommunala såväl som fristående skolor behöver inspektioner (på samma villkor) där brister i skolan skall lyftes och om inga åtgärder sker ska skolinspektionen sätta till åtgärder (bot etc) för att komma tillrätta med det hela.
Rosanna generaliserar också och påstår att alla friskolor har likasinnade elever och elever från samma bakgrund. Gäller säkert för en del skolor och inte alls för andra...

Veckans ordstäv...

"Alla har så bråttom med att undervisa att ingen

hinner lära sig något."
Agnes Repplier

Det var ett tag sedan som hon, Agnes myntade ordstävet ovan. Jag antar att många med mig under skolhistoriens gång ofta undrat hur mycket vi lärare lägger ner i undervisning och hur mycket som förmedlas till våra elever. Jag menar att vi oftast har ett starkt behov att förmedla något, så starkt så att vi glömmer våra lyssnare.
- Nu var den lektionen klar, fort över till nästa och gå igenom så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt

Vårt uppdrag...

.....måste vara att tända eldar, att ta emot eleverna och ge dem möjligheten till en framtid även efter skolan.
Någon skrev att vi missar en del av vårt uppdrag på gymnasiet då vi tar emot unga sugna elever men ganska snart har vi tutat i dem att kunskap är tråkigt och de formar sig fogligt i vårt tråkiga arbetsätt. All entusiasm och vilja till att lära tappar de snabbt i dagens gymnasieskola.

Tänk om vi kunde ta oss i kragen och ge eleverna möjligheten att bibehålla sin entusiasm utan att leka och larva oss, utan att göra det barnsligt. Behandla dem som gymnasister och inte som barn och inte heller mata dem på samma opedagogiska sätt som föreläsarna på högskolan.
Fylla ämbar eller tända eld?