Jag undrar ofta....

......och då menar jag verkligen ofta. Jag undrar, om de gånger vi talar om elevernas bästa, är det verkligen elevernas bästa vi tänker på? Många gånger tror jag att vi tror att det är för elevernas skull som vi gör si eller så fast det i själva verket handlar om att underlätta för oss lärare. Likaså händer det ofta att vi vill att eleverna skall ta ansvar för, och vara delaktiga i planering av kurser och skola etc. När eleverna blir för 'självgående' eller tar över för mycket av vår undervisning, då backar vi och tycker att det börjar gå för långt, att vi inte har kontroll över undervisningen. Det kan också många gånger vara en rädsla över att eleverna inte är tillräckligt effektiva eller att de inte lär sig tillräckligt mycket.
- Vi har ju ett ansvar, brukar man ofta säga. Ansvar att våra adepter har fått all den kunskap som de är berättigade till, men inte friheten och inte tillräckligt av praktisk demokrati.
Jag menar (tror jag) att vi är rädda för att släppa eleverna 'för mycket', och att det är vårt kontrollbehov som är den största boven i dramat.