Klassrumsbesök

En lärare på Twitter uttryckte igår en viss frustration av att rektor aldrig kommer på besök i klassrummet.
En annan lärare hakade på och berättade att hon haft två besök på 25 år (!). Jag undrade då vad de pratade om vid medarbetar- och lönesamtal. Hon svarar,
-  Bedömningen grundas i hur man beter sig på möten och vad andra säger om en.
Naturligtvis ett relativt subjektivt utlåtande men antagligen också relativt sant, för var annars ska rektor få en uppfattning om hur läraren utför sina arbetsuppgifter?


Jag kastade ut frågan till några "medtwittrande" kollegor som alla uttryckte en svårighet att prioritera denna (ack så viktiga) del i arbetet. Jag kunde ana en frustration från rektorskollegor över att de inte har tiden men kan inte låta bli att tänka: Ska man inte prioritera om?
Jag får också en obehaglig känsla av att man famlar i blindo i så många andra sammanhang, kvalitetsarbetet mm. Dessutom är det en viktig faktor till att vi kallar oss pedagogiska ledare, för hur kan man vara det utan att vara delaktig i verksamheten. OBS att jag menar delaktig, inspirerande, uppmuntrande inte kontrollerande, tillrättavisande. För vi utgår väl från att våra lärare har fått förtroendet att undervisa för att det är det de kan?