Min dotter..

Måste dela med mig av min fantastiska dotters (Disa) framträdande i Visby Hamn denna eftermiddag. Hon sjunger så vackert så man gråter...
Att man mellan hennes uppträdanden hann ner till Almedalen för och se alla vackra balklädda studenter i vackra och roliga bilar, gjorde dagen fulländad.

Att vara o-teknisk..

Hur är man när man är teknisk?

Ofta, ofta får jag höra;
Jag är så o-teknisk så jag vet inte skillnad på... eller Jag har ingen aning vad som är fram och bak på den här manicken...
När jag häromdagen var på föreläsning om skoljuridik börjar en av föreläsarna på klassiskt manér att framhäva sin oförmåga att hänga med i utvecklingen som en styrka eller som någon slags förmåga. Jag fattar inte...vad är det som gör det ok att vara tekniskt 'pucko' bara för att man är advokat och undervisar på Stockholms Universitet?

Ibland tror jag att ju fler högskolepoäng någon har desto mer ok är det att vara teknisk analfabet. Uttalanden som, jag förstår mig inte på eller jag har aldrig varit vän av teknik eller såna här moderniteter, är bara för mycket.

Kan inte någon därute hjälpa mig att förklara, för alla oinvigda, att okunskap är inte en styrka, vare sig det gäller grammatik, juridik, pedagogik eller teknik..

Oj, oj, oj vad länge sedan
jag var aktiv på min blogg.

Nu har jag haft en helt makalös måndag med elever i projektarbete. Ett projektarbete utöver det vanliga.

Fyra frisörelever från Guteskolan bildar en grupp som planerar att sätta upp en modevisning med hår i fokus. De har sedan hösten 2009 planerat, blött och stött projektet. De har mött motgångarna med övertygelse om att det hela ska gå att genomföra. De har samlat sponsorer och hjälp från branschfolk, från elever, från lärare och från skolans ledning.

Under måndagskvällen visade de upp hela arbetet i Visby innerstads gamla biograf, Roxy. Etthundrasextio (160) betalande och några inbjudna fyllde förväntansfullt salongen, och ingen gick därifrån besviken. Ett genomgående lyckat projekt som visar hur starka våra elever är på egen hand. Som grädde på moset såg de till att samarbeta med en annan skola (Donnergymnasiet) och fick hjälp med ljud och ljus.
Jag är stolt över att vara rektor på Guteskolan. En kväll som denna är jag extra stolt.

Mätbara kunskaper

Visst är det väl så att kunskaper som inte är mätbara inte har samma dignitet som kunskaper som mäts (kan mätas)?
Extra intressant blir detta faktum när man skickar ut frågan till personalrekryterare på olika företag.Vid ett ytterst fåtal tillfällen är det någon av dessa som tittar på betyget. Alltså vad som står i betyget. När man sitter där och går igenom ansökningarna så vill man veta att de sökande har adekvat utbildning, inte vad de har för betyg. Långt mer intressant är hur den sökande uppför sig på intervjun eller hur han/hon skriver sin CV. Betyget är intressant som ett examensbevis inte som ett antal MVG, VG och G...

SKolan skall skynda före...

Den reformistiska tanken att skolan skulle skynda före samhället (Sven-Eric Liedman, Pedagogiska Magasinet), var verkligen en tanke värd att tänka.
I dagens skola där pedagoger öppet skyltar med att de saknar både intresse och kunskap vad gäller Informationsteknologi. Att man skrytsamt berättar att man inte läser sina mejl, inte förstår sig på det där med data.
Om jag återgår till tanken, som börjar dagens blogginlägg, att skolan ska skynda före och tänker vidare; Hur ska skolan göra för att ligga före?
Jag vet helt säkert att datortätheten är en del som måste bättras, likaså IT-kunskaperna hos lärarna. Vi måste ha möjlighet till fortbildning, kontinuerligt. Vi måste kunna se hur framtiden kommer att möta oss. Vi måste våga. Vi måste också låta våra elever få möjlighet att utvecklas. Vi kan inte stå och harva i samma "datakörkortet-anda", utan låta eleverna få utvecklas i den takt som de gör om inte vi pedagoger bromsar.
Jag känner mig orolig att vi inte har datorer så det räcker på skolorna, att vi inte har kurser på tillräckligt utmanande nivå, att vi inte har programvara att möta den nya tidens datorutveckling.
Men mest av allt oroar det mig, att lärarna fortfarande är kvar i 1994 års läroplan och datorkunskapen ligger på ungefär samma nivå.

Vart är vi på väg?

Skollärandet är specifikt. Vi lär våra barn och ungdomar en massa saker som de behöver för att klara nästa prov. Vi förbereder dem för nationella prov. Vi förbereder de små för mellanstadiet, de mindre små för högstadiet, de lite större barnen för gymnasiet och slutligen förbereder vi våra gymnasieungdomar för högskolan eller (i bästa fall) för arbetslivet.
Vart är vi på väg? Finns det ingen som tänker att: Stopp! vi måste börja göra skolan till en del av samhället, av livet. Inte om nu då vi förbereder för livet.
Vart är vi på väg? Nä, in med verkligheten i skolan istället för att skapa konstgjorda situationer som ska påminna om det verkliga livet. Och förresten vem är det som har kommit på teoretiska kunskaper som en motsats till praktiska? De fyra F:en kanske kan få oss att förstå och att bli förtrogna med fakta på ett sådant sätt så våra färdigheter blir bättre...

Skolverket har svaret

I ett pressmeddelade daterat dagens datum beskriver Skolverket hur de kommit fram till att skälet till sämre skolresultat är; segregering, decentralisering, differentiering och individualisering.
Det finns skäl att förklara de tre begreppen vilket kan ske på frivillig väg genom att klicka på respektive ord ovan. Det sista ordet var lite svårare att greppa, det fanns t.ex inte på Wikipedia.

1. Segregering; Friskolor och boendesegregation samt föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse, anges vara de främsta skälen till den nedåtgående utveckling.
2. Decentralisering; En utveckling från statligt till kommunalt huvudmannaskap har försämrat resultaten i skolan.
3. Differentiering; Här anges särskilda undervisningsgrupper för elever med behov av stöd som en negativ ingrediens. Vad uppslagsboken säger om ordet är, uppdelning, skapande eller uppkomst av skillnader (differenser) inom något som först varit enhetligt.
4. Indivdualisering; Lärarna har fått mer utrymme att forma undervisningen efter elevens behov vilket gjort att stödet hemifrån har blivit viktigare.

1. Valmöjlighet begränsar kunskapsinämtandet (?). Vi är inrättade i ett samhälle där båda föräldrar måste jobba heltid (eller mer) för att få ekonomin och självförverkligandet att gå ihop.
2. Ekonomi är olika i olika kommuner men den samma i staten...
3. OBS-klasserna från tiden före Lpf94 är väl samma sak som särskilda undervisningsgrupper?
4. Återigen, föräldrarna har inte tid, för mycket jobb, för mycket självförverkligande, för mycket ego...