Bomullsbarn - curlingföräldrar

En del barn/ungdomar behöver mer stöd och hjälp för att ta sig ut i livet än andra. Precis som det är i skolan så, att vissa elever behöver mer tid och kanske mer hjälp för att nå målen än vad andra behöver.
Vi som jobbar med elever ser ju också att många elever behöver uppmuntran och peppning för att hitta sin gnista medan andra bara har det med sig. Jag vet (är helt övertygad om...) att det är så olika mellan individer.
Jag tror att många pedagoger kan skriva under på ovanstående. Jag undrar om de håller med om fortsättningen:

En del föräldrar behöver hjälp att släppa sina barn. En del föräldrar behöver hjälp med att släppa sina vuxna barn. Som t.ex. detta: Eleven har fyllt arton och säger (helt korrekt) att han har fyllt arton och behöver inte ha påskrift hemifrån. Sant. Eleven vill inte ha med föräldrar i utvecklingssamtal eller dylikt längre för han har fyllt arton. Elevens mamma ringer och sjukanmäler. Elevens mamma ringer i alla ärenden som är jobbiga att ta själv.
Jag vet inte vad som är värst, att eleven bara är tolv i ansvarstagande eller att mamman inte har förstånd att pusha sitt barn att ordna praktikplats själv. Lite trött på gnatet är jag hur som helst och trött på att så många föräldrar släpper sina barn vind för våg i så många sammanhang utom när det handlar om ansvar eller engagemang.

Trött ochsliten...

Dagen har varit alldeles perfekt som avslutning på en allmänt jobbig vecka (skitjobbig vecka). Vad passar bättre än att hamna i dispyt med sin huvudman.

Veckan har fyllts av dagliga uppgifter kryddade med extravaganta problem kring individuella val och valbara kurser. För att få en extra fyllig stuvning så reder vi av med en drös schemakrockar och allmän förvirring. Toppar med problem kring elever med diagnoser, lärare med dito och lite ordningsproblem. Ser ut som anrättning behöver lite extra krydda så jag gör som jag sa inledningsvis: kryddar på med en dispyt.
Jag vet att mitt uppdrag är att se till så att elever och lärare får verktyg och förutsättningar att utveckla kunskapen och lärandet. Då måste schema vara till belåtenhet, mackorna serveras i cafeterian, böckerna och läromedlen vara inköpta, och stöd och stöttning fungera för så väl elever som för pedagoger.

Finns det någon som läser detta och tycker annorlunda så snälla, snälla, upplys mig!

Ibland räcker man inte till

Ibland behöver eleverna oss vuxna så jävla mycket. Att då inte ha möjlighet att ge dem den hjälpen känns kymigt. Det finns så många ungdomar som hamnar snett, kanske bara på grund av några små felsteg. Det kan bli så drastiska förändringar för dem pga det där lilla, lilla.
När man haft en sån där dag då problemen har knackat dörr sedan tidig morgon och man känner sig lagom slut och ser fram mot en lunch i godan ro, att då få det här sista samtalet, så ödesdigert.
Jag hoppas innerlig och ärligt att det finns en ljusning, en framtid för dessa svikna, ensamma, tappert kämpande ungdomar. Det finns dagar då man (läs jag) tycker man har världens bästa jobb och det finns dagar då jag helst vill vara i en annan värld, i en annan tid...

Berättelsen är så viktig

Försökte förklara för min dotter en del praktiska detaljer kring projektarbetet. Det var svårt att nå fram, visst förstod hon men hon trodde liksom inte på mig. Jag berättade då en historia om två elever jag handledde i projektarbetet för några år sedan. Då tog hon in och utbrast; - Cool! då ska jag också göra så.

Försöker bara säga att en berättelse som knyter an till det vi undervisar i kan vara vad som behövs för att nå ut, för att få våra elever att ta det vi försöker säga på allvar.

Bra lärare, igen.

Vi kom att prata om vad som gör en bra lärare (igen) på skolan häromdagen. Vi var alla ganska ense i det mesta om vilka egenskaper som behövs för epitetet "bra lärare".
Ämneskunskaper, pedagogiskt tänk, entusiasm, engagemang, positivitet är bra egenskaper. Men om man inte har förmågan och intresset av att se eleverna, individerna, viljan att möta dem där de är, så har det ingen betydelse hur bra du är på allt det andra. Har du förmågan att se eleven så tror jag att din undervisning inte behöver spetsas till och vara så förbannat rolig hela tiden.

Lära ut å lära in...

Att lära ut är väl att dela med sig av sina kunskaper, att få andra att förstå hur bra det är att ha just den här kunskapen. Att lära in borde i så fall vara just det som mottagaren gör, dvs lär sig. Lär sig att just den kunskpen var himla bra att jag fick idag och att den kommer jag att ha användning för länge, länge.
Är det inte detta som vi håller på med i skolan dagligdags? Att vi kunskapar tillsammans? Pedagoger och elever i en ständig process kring lärandet?
Om jag tänker ett steg till så borde det ju vara rektors allra främsta uppgift att se till att förutsättningar för detta skapas, att möjligheter ges, ett verktyg finns eller skapas. Om rektor skall kunna göra detta krävs det resurser från huvudman, kommunen eller enskild. Huvudmannen ser till att rektor ges resurser för att skapa möjligheter för lärarna och eleverna att lära ut och lära in. Det är här som kruxet uppstår...ska inte staten genom riksdag och regering se till att huvudmännen får möjligheterna och att se till att huvudmännen också krävs på resultat? Varför dravlar man då om kvarsittning, försittning, ordningsbetyg, tidigare betyg, föräldrar till "struliga" elever skall tvingas till skolan osv osv?

Min dotter..

Måste dela med mig av min fantastiska dotters (Disa) framträdande i Visby Hamn denna eftermiddag. Hon sjunger så vackert så man gråter...
Att man mellan hennes uppträdanden hann ner till Almedalen för och se alla vackra balklädda studenter i vackra och roliga bilar, gjorde dagen fulländad.