Med anledning av lärarfackens representanters utspel i DN häromveckan så kan man fråga sig hur man själv står sig? Jag har en absolut förståelse för resonemanget kring yrkesattraktivitet kontra lönebild. Vad som skrämmer mig är att lärare av idag utmålas som sämre än de som gått lärarutbildningen på åttiotalet eller tidigare. Eva-Lis Preisz och Metta Fjelkner uttrycker en oro för att lärarnas dåliga löner påverkar oss i vårt dagliga arbete. Alltså att vår, något långsamma, löneutveckling på-verkar våra yrkeskunskaper negativt. Kan jag tolka det på något annat sätt än att de fackliga företrädarna anser att jag och mina kollegor är sämre lärare? Sämre än vadå? Kanske skulle jag göra ett bättre jobb om jag fick högre lön, kanske inte...jag hade i alla fall känt mig gladare och stoltare över mitt arbete om min insats inte hade negligerats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar