Varför pratar vi inte om rektorsutbildningen?

Har just läst Fredrik Jeppesen blogg http://www.jeppesens.se/om lärande i regeringperspektiv och hans kritik om detta sätt att se på lärare och lärande.
Av någon underlig anledning började jag tänka på vad rektorerna har för funktion 'egentligen' (Jeppesen är ju ledamot i rektorakedemin).
Jag hör och ser rektorer på olika skolor och ser att de fungerar olika, men en sak har de gemensamt; stuva inte om för mycket, inspirera lagom, behåll distansen och framförallt håll i pengarna.
Tänk om fler rektorer kunde ta tag i sakerna så som de ibland visionerar om, verkligen uppmuntra till nya tag och nya idéer. Jag tror att vi idag fokuserar för mycket på lärarkåren istället för att diskutera vad rektorerna har för funktion och vad de kan bidra med. Ingen skola eller lärarkår blir bättre än vad dess rektor är (vill) och bara genom rektorns vilja kan skolan förändras.
Naturligtvis har även jag en rektor (ja, faktiskt två) och jag vågar nog säga att de tillhör de bättre i branschen men jag är också helt övertygad om att de kan göra mer, inspirera mer och förändra mer än vad de gör idag.
Fram för en debatt om rektorsutbildningen och tona ner debatten om lärarutbildningen!

Vad har du lärt dig i skolan idag då?

En hederlig gammal fråga som jag hörde så sent som veckan innan skolavslutningen år 2007. Fortfarande användbar tydligen. När jag hörde frågan häromdagen så kom jag att tänka på en gammal historia:

Lille Kalle kommer hem efter sitt livs allra första skoldag och hans mor frågar glatt:
- Vad fick ni lära er idag? Kalle svarar efter en stunds betänketid,
- Inte så mycket, tydligen, för vi skall tillbaks imorgon igen.

Jag funderar ofta vad det är vi lär våra barn och ungdomar i skolan, och om skolan är den rätta platsen att lära. Kanske kunde vi tänka helt "grymt" nytt och fundera vad skolan är till för, alltså är det kunskapandet eller är det den sociala gemenskapen eller är det kanske som Jeppesen skriver i sin blogg?
-En plats att inordna sig, att ständigt bli avbruten, att syssla med saker som man är helt ointresserad av etc.

Jag måste också få citera en god vän och arbetskamrat:
- Vi uppfostrar våra barn till självständiga individer och lär dem att ifrågasätta, att kritisera. Sen tvingar vi dem att plugga matematik fast de inte har det minsta intresse eller användning av kunskapen.

På Summerhill School i England är man helt övertygad om att man inte lär sig något föränn man själv vill. På den skolan finns schema för lärare och klassrum men inte för eleverna. De går på de lektioner som de har lust att gå på. Detta kan innebära att elever väljer att läsa sin matte först i sjuan t.ex. Eller att man inte närvarar på en slöjdlektion förrän man börjar snart skall sluta skolan. Men som det är eleverna själva som bestämmer när och vad de skall lära sig så blir allt kunskapande frivilligt, lustfyllt och aktivt. Skolan har naturligtvis fått enormt mycket kritik men grundaren A.S. Oneill drev skolan från 1921 fram till sin bortgång och numer är det hans dotter som är ansvarig.

Jag har en dröm

Jag har en dröm; att en dag så skall skolan vara utformad efter elevernas behov. Att elevernas mål inventeras innan vi sätter timplaner, att våra gemensamma mål ligger till grund för kursplaner och timplaner.

Jag har en dröm; att en dag skall programmålen vara våra styrdokument i undervisningen, att vi utifrån programmålen och elevmålen utformar timplaner.

Jag har en dröm; att en dag så förbjuds alla med dålig skolerfarenhet att medverka i skolutveckling, ingen som tror på tillbakagång är välkommen, inte lärare, inte skolledare, inte heller ministrar.

Jag har en dröm; att ingen elev skall tvingas att läsa något ämne som han/hon hatar, inte matematik, inte estetisk verksamhet, inte naturkunskap, inte engelska, inte heller svenska.

Jag har en dröm; att våra elever kan ges det förtroende då de kommer till gymnasiet med nio års erfarenhet av skola, att de liksom sina jämnåriga som inte väljer att gå gymnasiet, kan få det förtroendet, att göra sina val själva.

Jag har en dröm.....