Baktidens skola?

Nu har han, gång på gång visat att han inte har någon som helst kunskap, ingen som helst kunskap om och inte heller någon som helst erfarenhet av och om skolan. "På vetenskaplig grund", är ett utryck som han gärna använder men i hans dagliga praktik verkar det inte vara användbart. Han tittar i historieböckerna och ser (vad han vill se) att svenska skolan var bättre förr. Dvs om man jämför Europas skolor utifrån ett summativt sätt där man mäter kunskaperna på samma sätt som man gjorde för tjugo eller trettio eller till och med femtio år sedan.

Jag har i ett antal bloginlägg skrivit om honom t.ex den här eller den här. Ja, han är nog den som figurerat mest av alla i min blogg. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin skrivit något positivt men tror inte heller att han förtjänar det ur mitt perspektiv som lärare och skolledare. Må vår skolminister snart få en ersättare och jag någon annan att skriva om...

Veckans ordstäv

"Alla har så bråttom med att undervisa att ingen
hinner lära sig något." Agnes Repplier

Det var ett tag sedan som hon, Agnes myntade ordstävet ovan. Jag antar att många med mig under skolhistoriens gång ofta undrat hur mycket vi lärare lägger ner i undervisning och hur mycket som förmedlas till våra elever. Jag menar att vi oftast har ett starkt behov att förmedla något, så starkt så att vi glömmer våra lyssnare.
- Nu var den lektionen klar, fort över till nästa och gå igenom så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt

Om min arbetsplats

Det var någon på Twitter som tyckte att min arbetsplats (se förra blogginlägget) påminner om hennes. Kanske att tecken på att även hon prioriterar den dagliga verksamheten framför de administrativa uppgifterna.
Jag vet att mina administrativa arbetsuppgifter hela tiden blir lidande av att jag vill finnas i verksamheten, att jag vill vara synlig. Jag gör klassrumsbesök, sitter med på lektioner, hänger i "caffis", får pratstunder i korridorer, i matsalen, i klassrum, i uppehållsrum. Jag är inne på lärarnas arbetsrum, är med på arbetslagsmöten. Osv osv. Allt detta tar mycket av min tid men det är värt varenda minut för jag kan ärligt säga att jag känner min skola, jag vet vad eleverna heter, jag vet hur de ligger till i sina studier.  Jag vet vilka problem som finns, vilka lärare som har det jobbigt just nu med den och den eleven/gruppen etc. Jag vet också att lärarna på skolan uppskattar att jag syns, att jag finns med, att jag är en del av det dagliga.

Jag har nog snöat in lite på det här med hur delaktiga, aktiva, engagerade i verksamheten vi rektorer är, eller inte är...Häromdagen kom jag in i en kort diskussion på Twitter om det hela (blogginlägg häromdagen) och nu är jag där igen? Sorry, men jag vill ju så gärna att vi rektorer jobbar för en bättre skola tillsammans med elever och lärare och inte enbart på våra arbetsrum.

Vissa dagar...

Jo, just det vissa dagar alltså...
De flesta dagar börjar man med intentionen att genomföra uppgifter och ha möten enligt kalendariet. Man laddar upp med lite kaffe och sätter igång med det dagliga, ja ni vet. Men så händer något.
Precis som på beställning ramlar alla elever med problem in, kuratorn, skolpsykologen m.fl. och rör om i min planering fullständigt.
Knack, knack:
- Har du tid?
- Självklart!
Knack, knack, ring, ring:
- Har du tid?
- Snart klar.
Ring, ring,
- Har du tid?
- Snart, jag ska bara...

Jo jag vet att jag förväntas vara den pedagogiska ledaren, att jag förväntas ha svar och lösningar på det mesta. Jag vet också att jag är det förstnämnda och att jag oftast har lösningar. Men varför bestämmer sig alla för att ställa dessa krav och frågor samtidigt under en ynka timme av min förmiddag?

Dagens blogginlägg blev gnälligt men kära blogg det är därför du finns. Vem ska annars lyssnar på mig när JAG får behovet att lätta på trycket?

Önskerepris från 2007...

"Hjärnan är ett underbart organ.
Den startar direkt när jag vaknar
på morgonen och stannar
inte förrän jag kommer till skolan."

Klassrumsbesök

En lärare på Twitter uttryckte igår en viss frustration av att rektor aldrig kommer på besök i klassrummet.
En annan lärare hakade på och berättade att hon haft två besök på 25 år (!). Jag undrade då vad de pratade om vid medarbetar- och lönesamtal. Hon svarar,
-  Bedömningen grundas i hur man beter sig på möten och vad andra säger om en.
Naturligtvis ett relativt subjektivt utlåtande men antagligen också relativt sant, för var annars ska rektor få en uppfattning om hur läraren utför sina arbetsuppgifter?


Jag kastade ut frågan till några "medtwittrande" kollegor som alla uttryckte en svårighet att prioritera denna (ack så viktiga) del i arbetet. Jag kunde ana en frustration från rektorskollegor över att de inte har tiden men kan inte låta bli att tänka: Ska man inte prioritera om?
Jag får också en obehaglig känsla av att man famlar i blindo i så många andra sammanhang, kvalitetsarbetet mm. Dessutom är det en viktig faktor till att vi kallar oss pedagogiska ledare, för hur kan man vara det utan att vara delaktig i verksamheten. OBS att jag menar delaktig, inspirerande, uppmuntrande inte kontrollerande, tillrättavisande. För vi utgår väl från att våra lärare har fått förtroendet att undervisa för att det är det de kan?

Rektorsutbildningen

Jag går nu det sista året på det nya Rektorsprogrammet, bara sex månader kvar till examen.
Under de två och ett halvt år som jag gått så har det vid flera tillfällen kommit upp att vi som jobbar inom skolan är så förbannat dåliga på att tycka till offentligt, att säga ifrån i debatten. Jag har kommit att undra om det är just detta som gör att skolan i allmänhet används som slagträ i alla möjliga och omöjliga forum.
Tänk om vi rektorer skrev insändare, om vi kunde kasta oss in i debatter i allas dess former. Varför hörs vi inte mer?
Jag finns på Twitter och där är inte rektorer precis överrepresenterade, vi är ett fåtal som figurerar under taggen #skolledare.
Just det! Tidsbrist! När skolledare får frågan hur många timmar i veckan man jobbar så är det bara ett fåtal som uppger att de jobbar mindre än femtio (50) timmar i veckan, ingen säger 40 timmar men desto fler säger att de jobbar fler än 50 timmar i veckan. Dessutom så gör man ju alltid någonting på kvällen som man inte räknar in under de ovan nämnda timmarna.
Så frågan är kanske: Hur ska vi hinna? Var ska vi få orken?
Nä, det är nog helt naturligt, inte har vi ork och inte har vi tid att engagera oss i några debatter.