måndag 26 mars 2007

"Elever från bruksorter får lägre betyg"


I söndagens DN har man klämt in ett reportage som beskriver tillväxtregionens grundskoleelever som högpresterande och de gamla 'nedläggningshotade' bruksorternas elever har halkat efter. Några välplacerade citat i artikeln befäster artikelförfattarens åsikt om icke-akademiska-föräldrar.
"Man jobbar inte ihjäl sig" säger en elev inledningsvis.
"Av tradition är studiemotivationen låg på alla gamla gruvorter" säger Centralskolans rektor.
Efter att ha läst artikeln så undrar jag hur det står till hos lärarkåren. Hur är deras motivation? Det verkar inte som skolans rektor är riktigt rätt person att inspirera, eller?

Regler och rutiner är bra


Så sa man i alla fall idag när jag satt vid fikabordet och lyssnade till en diskussion. Utan regler och fasta rutiner rasar allt samman, våra barn förfaller till anarkistiska och aggresiva individer och kommer inte att ens ha en möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden.
Det roliga i diskussion var att reglerna och ordningen sades vara extremt viktig på dagis men behövdes inte alls i hemmet.
- Mina barn kunde klä sig själva på dagis men inte hemma.
- Mitt barn plockar undan material efter sig på dagis men skulle aldrig göra det hemma.
Det är klart att rutiner och ordning behövs i större utsträckning när det är många barn samlade på samma ställe, men jag undrar hur länge dessa ordnings- och regelkrav skall finnas? Gäller de till och med gymnasietiden, eller räcker det om de pågår högstadiet ut? Kanske det bara är på dagis som det behövs? Eller måste det fortsätta i all evinnerlig tid? Kanske behöver vi lärare lite mer regler och rutiner?
Slutligen så undrar jag om regler gör regelmakaren en större tjänst än någon annan??? Och vem f-n har hittat på reglerna i kricket, eller pärk?

lördag 24 mars 2007

Vad utbildar vi våra elever till?


Vet att det är fler med mig som tänkt tanken och att frågan inte är alltför lätt att besvara. Jag tror dock att ett viktigt steg att ta är att vi lärare är något sånär ense. Jag tänker utifrån ett yrkeslärarperspektiv. Om vi på hotell- och restaurangprogrammet är ett 'gäng' lärare som undervisar eleverna i karaktärsämnen så finns det nog en fördel i att vi är överens om vad vi vill att eleverna skall uppnå, vilka jobb de kan söka efter studenten. Det känns inte som ett bra grepp om några lärare försöker förmå eleverna att bli tävlingskockar medan andra lärare försöker utbilda samma grupp elever till 'vardagskockar'. Ett enhetligt mål som lärarlaget samlas kring och strävar att uppnå är väl det bästa. Tycker också att vi som yrkeslärare skall ta hänsyn till vilken typ av arbetskraft som marknaden efterfrågar (och jag pratar fortfarande om yrkesprogrammen) för att ge våra ungdomar fördelar när de kommer ut på arbetsmarknaden. Är man som jag, bosatt på en ö, kan det finnas vinster i att studenter är breda för att kunna söka sig utanför ön och ut i vida världen. Men jag tror fortfarande att det är vårt ansvar att tillse att våra nyutexaminerade, i första hand är förberedda att möta den marknad som ligger i närområdet.

onsdag 21 mars 2007

Samma personer igen

Jag åkte till Stockholm och bevistade en skrivarstuga i Programkontorets regi (och lokaler). En lärorik eftermiddag med två duktiga handläggare som föreläste för oss.
Funderade en stund över varför det var så många bekanta ansikten och insåg snart att det var för att de var med på förra konferensen som jag också var på. Vi sitter alltså, ett fyrtiotal personer i programkontorets lokaler. Viktig information förmedlas och mina tankar börjar sväva iväg, varför är det samma grupp lärare som besöker dessa seminarier och konferenser? Är det för att det bara finns fyrtio lärare som är intresserad av internationalisering? Är det för att det bara är vissa som får åka på konferens? Kan det möjligtvis vara så att det är massor av lärare som inte vill åka på konferens, som inte vill internationalisera?
Vi måste väl vara grymt mycket mer än fyrtio yrkeslärare på sveriges alla gymnasieskolor. Är det lärarna eller skolledarnas uppgift att få iväg fler deltagare till utbyten, konferenser o dyl?
Idag blev det många frågetecken, men konferensen var bra.

torsdag 15 mars 2007

Betyg, betyg, betyg......



Någon klok människa måste förklara för mig varför fler betygssteg skall förbättra lärandet i skolan. När jag säger någon så menar jag inte skolspecialister som aldrig har jobbat inom skolan, utan en sann pedagog med sikte på lärande och förståelse för både lärare och elever.
Jag har idag suttit i diskussion med två upprörda elever som fått betygsläge i en kurs som gått halva tiden. De var upprörda för att de fått en rapport om hur de ligger till och eftersom de var upprördda så var det inget vidare. Flera gånger under samtalet försökte jag förmå dem att fokusera på kunskaperna istället för betyget men icke! Betyget fungerade som ett rött skynke. Möjligheten att möta dessa elever med glädje och inspiration minskar av betygsfokuseringen. Både lärare och elever fastnar i diskussioner liknande dessa och tappar fart om och om igen. Nu tror ju inte jag att det blir fler diskusioner pga fler betygssteg men som sagt vi på skolan tappar fokus. Pratade med min bror företagaren (37 ansällda) på kvällen och han säger som så många andra arbetsgivare;
- Jag skiter fullständigt i betygen det är utstrålning, intresse och social kompetens som räknas.
Har du hört det förut?

söndag 11 mars 2007

Att föregå med gott exempel

Om jag som lärare vill ha en interaktion genom IT, dvs att vi kan skapa och att vi kan kommunicera via våra datorer, då måste ju jag som förebild och handledare i elevernas utbildning visa att även jag behärskar och gillar 'den nya tekniken'. Jag måste läsa min mejl kontinuerligt, och besvara omgående.
På min skola använder vi konferenssystemet First Class som är ett alldeles ypperligt verktyg med massor av funktioner där bara en bråkdel används av oss lärare. Jag märker att vissa elevgrupper helt slutar använda sig av programmet efter något år på skolan, och att de går tillbaks till sina tidigare webbaserade kommunikationssystem (hotmail etc.) vilket efter en tid resulterar i att deras lösen förfaller. Nästa steg av inaktivitet resulterar i att deras adress helt försvinner och enda sättet att aktivera deras konton är att skapa ett nytt. Jag misstänker att sådan utveckling beror på att vi lärare är för dåliga på att utnyttja Intranätet och för dåliga på att visa våra elever att vi visst behärskar tekniken och tycker att det är intressant. Bara genom att föregå med gott exempel och att vara aktiva i First Class kan vi hjälpa ungdomarna att också delta.
Jag tror att vi kan göra så mycket roligt och uppbyggande med hjälp av datorerna som hemsidor, webbradio, film, musik mm. Om vi kan skapa interaktiva skolarbeten tillsammans, lärare och elever, tror jag att processen går snabbare och blir bättre än om vi lärare skall presentera lösningar för våra elever.
Tanken slår mig i skrivandets stund; hur jobbar man med sådant på våra lärarutbildningar (jag måste komma ihåg att fråga mina jobbarkompisar som går SÄL-utbildning, imorgon)? Många av de föreläsare och handledare jag stött på under mina högskolestudier har haft en tendens åt andra hållet, dvs hellre overhead än Keynote. Hade en handledare (inga namn) på en distanskurs som sa; - Inga mejl! Det är ingen idé jag behärskar inte tekniken. Näe, telefon eller gammal hederlig postgång med frimärken. Kändes mossigt redan då. Måste dock tillägga att han var en ypperlig lärare och föreläsare.

torsdag 8 mars 2007

Lärandemiljö=skolmiljö?


Det har varit ett aktuellt ämne att diskutera på vår skola den senaste tiden; är vår skolmiljö lika med lärandemiljö? När vi (eg kommunernas tekniska förvaltning) planerar/inreder byggnader för våra ungdomar att arbeta i tror jag att det alltför ofta glöms bort att miljön skall vara stimulerande och inbjudande. Inredningsarkitekten har två mål: Det första är att minst tjugo, helst fler, ungdomar skall rymmas i lokalen och att de skall ha bord/bänkar där de kan arbeta. Det andra är att det skall finnas en skyddad plats för den som leder undervisningen och den personen skall ha tillgång till en tavla att skriva information på, så att hela klassen kan se det. Sen verkar det som att det är klart. Vem tänker på möjligheterna för eleveverna att utföra olika typer av uppgifter? Som att några skriver, några läser, några producerar. Miljön behöver vara varierande och möjligheten för de som behöver lugn skall finnas samtidigt som interaktiva grupparbeten skall kunna utföras. Man skall kunna producera, konsumera, handledas och lyssna på föreläsningar i samma lokal och helst också samtidigt.
Nä, fram för interaktiva whiteboards, datorer och all upptänklig modern utrustning i klassrum som kan ha fler funktioner än att bara inhysa en grupp lyssnare och en talare.
Rätta mig om jag har fel.

Kolla in min hemsida som är under konstruktion:
www.pengberg.se

söndag 4 mars 2007

Man bollar med betygen.


Nya nummret av Lärarnas tidning har kommit ut och som vanligt står där en hel del läsvärt. Som de allra flesta tidningar finns även här en insändarsida och den tenderar i vissa nummer att vara den intressantaste läsningen. I just detta nummer är det en göteborgslärare som tycker att ordningsbetygen är det medel som behövs för att få ordning på skolan;
"Genom att införa ordningsbetyg får skolan och lärarna möjligheten att hantera svåra elever på ett bra och effektivt sätt".
Jag vet att det på vissa större skolor i storstäderna är problem med ordningen. Jag är också fullt medveten om att det kan vara svårstyrt på dessa jätteskolor och att ordningen kan bli lidande. Vad jag inte kan förstå är hur i hela fridens namn skall ordning upprätthållas med betyg? Elever som idag har problem med att sköta sin studier blir väl inte bättre motiverade av betygen. Inte heller kommer "bråkiga och stökiga" elever att bli mindre bråkiga om de får betyg i ett nytt 'ämne'. Det kom bara över mig som ett larvigt infall men skall vi ha ordning och uppförande 50p, eller?
Jag tycker att de lärarare som har svårt att hålla ordning i studiesammanhang skall få hjälp på annat sätt än genom att sätta betyg på bråkstakarna, för jag antar att man vill sätta IG på bråkstakarna och MVG för de elever som gör vad läraren ber om.

lördag 3 mars 2007

New Musical Express


NME har haft sin årliga prisutdelning till pop- och rockmusikens nya och gamla artister.
Här är några av årets pristagare:
Bästa band - Muse
Bästa Liveband - Kasabian
Bästa album - Arctic Monkeys 'Whatever People Say I AM, Thats....'
Bästa webbsida - You Tube
Listan är lång, ca tretttio priser delas ut och kategorierna är väldigt många och olika. Ovanstående är några exempel men vad sägs om Värsta Album (sämsta?) Robbie Williams 'Rudebox'.
Kul att läsa tycker jag även om jag inte håller med om allt. Tycker också att vi som lärare har ett visst ansvar att följa med i vad som händer bland de olika "ungdomskulturerna", eller vad tycker du?

fredag 2 mars 2007

Broar mellan ämnen?


Jag tror att jag vågar säga att de allra flesta lärare vill ha mer integrering mellan ämnen, kurser etc. Det är i alla fall så det låter när vi diskuterar på min skola men även när jag pratar med lärare från andra skolor. Om det nu är så att vi alla vill ha mer samarbete mellan program och ämnen, varför händer det då så förbannat lite? Kan det vara fenomenet som jag hörde i en pedagogisk diskussion härom veckan som lät så här;
- Skall vi integrera kärn och karaktär så är det upp till kärnläraren att ta tag i det.
Kan väl hända att det är så att det är upp till den ena parten men vilken eller varför har jag ingen aning om, egentligen inte heller varför kärnämnesläraren skulle vara mer ansvarig.
Ovanstående är bara ett av många exempel som jag stött på, ett annat som är lite äldre löd så här;
- Nu kör vi engelska i köket! Engelskläraren får komma in och snacka lite engelska när vi lagar mat.
Smart, tänker man då. Kan inte engelskläraren tänka sig att vara med i köket så är det hans/hennes fel att integreringsarbetet fallerar. Kanske är sådana exempel bara försök till att förhindra samarbete, att göra det på ett sådant sätt så någon annan får skulden. Naturlitvis är det ingen som gör det med flit (försöker sabba, alltså) men det är för få lärare som anstränger sig för att hjälpa utvecklingen framåt, eller hur?