onsdag 29 april 2009

Korv med bröd eller ingredienserna var för sig?



Går man ett nationellt program på gymnasiet idag så får man det uppdelat i ett otal med kurser. Dessa kurser är som regel uppdelade i moment och i en hel dröser med lektioner på sisådär 45-60 minuter.
Tar ett exempel:
Handelsprogrammet- okay, jag ska läsa:
Administration A
Information och layout A
Småföretagande A
Försäljning och service
Turism
Näthandel A
Personlig försäljning
Bransch- och produktkunskap
Praktisk marknadsföring A
Datorkunskap
Arbetsmiljö och säkerhet....puh
Alla ovanstående kurser är på femtio poäng och är i sin tur uppdelade i lektioner etc. Smarrigt. Vad ska du jobba med efter gymnasiet? Jo, jag hade tänkt någonting inom handel men det är så jävla snurrigt med alla ingredienser så jag har tappat lusten.
Eller såhär:
Nu tar jag en tesked med nitrit och sedan ett kryddmått med salt, blä! Provar en munfull gryn, lite köttprotein, usch! Tar lite stärkelse och sedan en nypa peppar, tvi! Smakar för jävligt!
Om jag däremot blandar ihop alltsammans och stoppar in det i ett smakfullt skinn, kokar det och serverar i ett bröd med senap och ketchup, då blir det ju en varmkorv och smakar riktigt bra för många, eller hur?
Förstod ni hur jag tänkte?

tisdag 28 april 2009


Det var inte Pippis fel att hon bara gick i skolan en dag......

söndag 26 april 2009

Vägen


Vägen kan se väldigt olika ut. Det kan bero vart i världen jag befinner mig, det kan bero på hur mycket jag vill se alternativt hur bråttom jag har.
Vägen till ett rättfärdigt samhälle ser ut på ett sätt, vägen till en utbildning ser ut på ett annat sätt. Vägen till målet med utbildningen kan dessutom te sig väldigt olika beroende av vem som kör/går/åker.
-Det här har han sagt förut! säger ni. Visst, men tänk nu så här (för så har jag inte sagt förut).
Vi vill att våra elever hittar sin egen väg, eller hur? Vi vill att var och en söker och finner efter vägen och ser även resan som ett mål. Vi vill (tror jag) att de ska söka den väg som passar dem och inte alla ta samma väg. Blir det som jag tror så måste mångfalden inta bara finnas bland lärare utan också bland skolor.
Om det nu ska vara som jag tycker så måste kommunerna sluta att varsla lärare, sluta att stänga ner skolor, sluta att använda skolan för att få sin budget i balans. Fortsätter det så som det börjat i min kommun (och i många fler runt om i landet) så kommer det bara att finnas en väg att välja för eleverna, bara en väg...

fredag 24 april 2009

Fler skolor


Jag har en känsla av att dagens ungdomar påverkar dagen samhälle långt mer än jag och mina jämnåriga påverkade den tiden när vi var unga. Den känslan växer sig starkare i debatten kring Pirate Bay och deras rättegången.
Jag märker naturligtvis detta varje dag i skolan också, trots att vi där tar till en massa grepp för att hejda "dem". Vi (vi vuxna) tar beslut, vi styr och roddar för att göra saker och ting bekväma för oss själva inte för våra ungdomar. Vi pratar om effektivitet, ekonomi, budgetar och annan skit som inte har ett något alls att göra med framgångsrika studiemiljöer, dvs bra skolor. En framgångsrik skola måste väl vara en plats där eleverna kan utvecklas efter egna behov och inte våra behov av budget i balans eller organisationsscheman efter mallar.

Nä, istället för att lägga ner skolor skulle vi starta fler, ge ungdomarna fler alternativ. I "vuxenvärlden" har vi sett till att det finns fler alternativ att välja mellan. På ICA i min lilla by finns det fler sorters tvättmedel att välja mellan än det finns gymnasieskolor på hela Gotland.

onsdag 22 april 2009

Vi får den framtid vi förtjänar


Hur tänker vi då vi planerar, strukturerar, omorganiserar och (aktuellt idag!) skär ned på våra skolverksamheter?
Hur mycket släpper vi in våra elever? Har de möjlighet att påverka? Ibland får man känslan av att vi glömmer dem hel i vår planering när vi egentligen skulle göra tvärtom. Om vi planerar att dra ner i skolan så är det eleverna som berörs allra mest men de är de som har allra minst inflytande i processen. Redan 1946 började man att tala om demokrati inom skolan, fast man kanske mer tänkte på det presumtiva i demokratibegreppet, inte egentligen reell elevmedverkan på ett demokratiskt vis som vi ser i skollagen senare, t.ex 5 kap 2§.
Hur ska vi (kan vi) praktisera begreppet demokrati i dagens samhälle när vi inte i skolan uppmuntrar till och hjälper eleverna att förstå hur viktig det är med demokrati, att medbestämmande är en av vårt lands viktigaste grundstenar?
Hur kan vi försvara varsel inför eleverna när vi varslar just de lärare som de tycker allra bäst om?

Vilken väg ska jag ta...?


Ibland kommer man till ett vägskäl, en korsning och står helt plötsligt inför flera val. Ska jag ta höger? Ska jag ta vänster? Eller ska jag fortsätta rakt fram? Jag kan också välja att gå tillbaks. Det finns faktisk ytterligare alternativ, att ta sig genom skogen eller över sjön, ut i oländig terräng. Ibland kanske man går vägen fram och bara undrar om man inte ska ta av.
När man jobbar inom skolan så är det ju så att man bär med sig ett ansvar för en väldig massa människor. Elever, lärare och annan personal. Om man då har funderingar på att välja en annan väg så måste man också ta i beaktande att det påverkar många, många fler än bara en själv.