Lägga ner eller utveckla?

I går, onsdag skriver den politiska
chefredaktören (Håkan Ericsson) i
lokaltidningen om hur man löser
kommunens budgetunderskott och
bevarar lärarjobben för de kommunalt
anställda.
Han skriver att den största fristående gymnasieskolan på Gotland borde flytta till Göteborg för att gynna kommunens ekonomi men, jo det finns alltid ett men, jag citerar:

-Skulle Donnergymnasiet lämna Gotland skulle de kommunala gymnasieskolorna stärkas ekonomiskt och de har redan och kan ännu mer ta till sig det fina i Donnergymnasiets pedagogiska upplägg.

Till saken hör också att Gotlands kommun idag har, inte mindre än fem (5) gymnasieskolor på ön plus särgymnasiet. Håkan Ericsson har inte ens tänkt tanken att kanske kommunen kan effektivisera genom att slå ihop skolor?
Samma tidning har en till politisk chefredaktör (Eva Bofride) som skriver på motstående sida på uppslaget i tidningen och kanske också motstående i politisk bemärkelse. Hon har fångat upp motsägelserna i Håkan E:s inlägg och summerar att han har svårt att hålla samman sitt resonemang.
• Eleverna ska ha ett val - men ta bort valmöjligheterna.
• Bort med friskolor - men ta vara på friskolornas idéer, initiativ till utveckling.

Jag skiter högaktningsfult i den politiska värderingen eller vinklingen av debatten och står fast vid min, sedan tidigare kända, ståndpunkt: Utveckla skolan genom att ta vara på elevernas syn, önskemål och åsikter och ge f-n i att använda den som slagträ i en värdelös och urvattnad politisk debatt.

Att vara skolledare

Att vara skolledare är bland det värsta som finns (se inlägg 27 september), speciellt när man sitter framför sina arbetskamrater och berättar att de tyvärr inte kan ha kvar sin anställning. När man möter blickarna, en uppgiven och en hatisk då känns jobbet som ett stort, överväldigande elände.

Vi gör så mycket bra saker tillsammans. Vi vill så mycket bra saker tillsammans och så sitter man där som en bödel och meddelar att:
-Tyvärr är du inte längre välkommen i gänget.

Jag hoppas innerligt att alla "därute" får en skön helg, fylld med allt som ni alla önskar er. Själv ska jag ta mig i kragen och göra mitt bästa för att bli en trevligare familjefader än jag känner mig i detta nu.

Vem målar framtiden?

Skoldebatten idag pratar om olika alternativ för en framtida skola. Det finns alliansens gymansiereform med allt vad det innebär. Vi har också små blänkare från andra håll, icke att förglömma Gy07.
Jag lyssnar dagligdags till förslag på hur vi kan göra skolan bättre och jag undrar ofta: bättre för vem?
Naturligtvis har vi en arbetsmarknad med behov och önskningar. Vi har en regering med dito. Vi har skolmänniskor med samma sak. Problemet är att alla olika parter ser på skolan på olika sätt och inte alltid ur ungdomars perspektiv.
Någon målar upp en skola för arbetsmarknaden, någon annan för en politisk ideologi och en tredje för pedagogen.
Jag är av den tron att vi kan göra hur många reformer som helst, anpassade till våra önskemål utan att för en sekund nå ut till våra elever. Vi kan måla upp utopias, drömskolor som aldrig kommer att fungera i praktiken. Vi kan måla upp skolor som vi skulle gilla att gå på men som aldrig kommer att fungera i tjugohundratalet. Vi kan måla allesammans, politiker, pedagoger, föräldrar, företagsledare etc. Vi kan måla hur mycket som helst utan att nå fram en enda millimeter, men om vi bjuder in våra unga att vara med i målandet så kanske vi kommer en bit närmare målet, närmare sanningen och kanske också närmare våra elever.

Skomakare, bliv vid din läst.

Spetsutbildning för SP, NV å´ena sidan, Gymnasielärling å´andra. Lägg nationella prov i lågstadiet och betyg i ordning och uppförande så har vi ett vinnande koncept från medeltiden. Funkade det förr så funkar det väl nu?
Skolministern och hans anhang visar tydligt att var och en ska bliva vid sin läst, dvs skomakaren vid sin och forskaren vid sin och ju tidigare vi kan segregera desto bättre.
Naturligtvis är det här det bästa sättet att få eleverna vid gymnasiet att bestämma sig för sin framtid tidigt. Att få dem att "bygga" in sig i det de håller på med så starkt så det blir ett omfattande, tidskrävande och dyrt val att ändra sig (speciellt för de som valt en yrkesinriktning på gymnasiet). Begränsa möjligheterna för de som inte orkar eller har den hjälp de behöver för att klara ett studieförberedande program just nu. Gör så och vi har eliminerat risken att en elev väljer att studera något som inte hör hemma i hans/hennes samhällsklass.
Skomakare,bliv vid din läst.

Doktorn

Jag tycker att läkare ska bedömas av patienter.
Bara för att man genomgått en utbildning och
fått en legitimation så är det ju inte helt klart att
man är lämpad för sitt yrke.
Låt patienterna sätta betyg på sina läkare. Detta
underlag ska sedan användas vid lönesamtal etc.
Det är inte bara proffs som ska bedöma och ut-
värdera utan även användarna ska vara delaktiga.
Vid närmare eftertanke vore det på sin plats att
detta användes även för advokater och alla andra
yrkesgrupper som har ett liknande krav på
legitimation.

Läxor och prov = plugg

Jag Googlar på läxor:
Läxor bryter mot de mänskliga rättigheterna,
Och vem är läxorna till för?,
Läxor skapar stress, är otidsenliga och stjäl den lilla tid familjen har tillsammans.
Det här är de tre första svaren av 461 000 tusen träffar och, ja visst finns det flera positiva inlägg också. Jag kollade igenom de tre första sidorna (30 träffar) och kunde inte hitta motsatsen till de tre första, däremot en del blogginlägg etc om hur man kämpar med att hinna med sina läxor och annan fritidsverksamhet.
Googlar jag prov så får jag oerhört mycket fler träffar men de flesta är bara beskrivningar av prov som idag är i "omlopp" som Nationella prov, Högskoleprovet etc.
Det här var lite bakgrund nu till själva rubriken för dagen, "Läxor och prov = plugg".
På min skola är läxor inte så vanligt förkommande men det händer. Samma sak är det med prov, dvs inte så vanliga men de förekommer. Reaktionen på det är vanligt hos föräldrar, de brukar säga:
- Vad är det för skola? Har ni inga läxor? Hur ska ni då kunna lära er? Nä, det är nog bättre på skolan x för där har de läxor och får lära sig massor....
Vad man glömde att säga om skolan x var att de har företrädesvis fyrtiominuterslektioner (hos oss är det blockläsning, ett eller högst två ämnen om dagen). Lektionspass som är korta har en förmåga att bli väldigt kort del av lektion. Det kan se ut så här t.ex.
Lektionen börjar kl 09.00 det tar som regel några minuter innan lugnet lägger sig och det hela kan börja. Klockan 09.05 (i bästa fall) upprop, 09.10 - Kommer ni ihåg vad vi pratade om förra veckan? Kort sammanfattning av förra veckans och lite uppsamling, uppdatering för de som inte varit med (mentalt eller fysiskt). Nu är klockan 09.20 och dagens lektion kan börja. Har vi tur så får vi femton minuter på oss att diskutera dagens ämne sedan måste vi snabbt se till att summera dagens lektion och se till att eleverna har med sig uppgifter/läxor till nästa vecka.
I en sådan skola har läxorna ett existensberättigande men varför måste schemat se ut så? Och hur ska läraren hinna se den där eleven som inte har förstått något om vad som avhandlats idag? Hur ska lärare hinna med de elever som inte har motivationen, som saknar stödet med läxläsning där hemma? Och värst av allt är att dessa skolor anses vara bra för våra ungdomar för det är här de får kunskaper för som sagt läxskola = pluggskola. Var kunskapen kommer in i bilden är det ingen av läxförespråkarna som har tänkt på.

När jag skriver i min blogg vill jag att det ska vara korta inlägg och avslutar här och återkommer om det andra pluggepitetet, nämligen prov vid ett senare tillfälle.

Vi mal och vi mal

Om och om igen mal vi på om att skolan ska vara en plats för lärande, en plats för individens utveckling. "Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet" (Lpf 94).
Vi mal och mal i lärarrummen, under konferenserna, i lärarlagen, och sen då? Vad händer när vi står inför en grupp elever i klassrummet, när vi är ensamma med eleverna och har fullt sjå med hålla ordning i klassrummet?
-Sitt ner!
-Var tysta!
-Läs!
-Skriv!
-Gör som jag säger!
-Därför att jag säger det!
Känns det igen? Och inte nog med det utan vi har också klassikern:
-Alla ska göra den här uppgiften så som jag bestämt!
-Alla ska göra provet så som jag bestämt!
Alla ska göra likadant och målet är att alla ska uppnå samma mål på samma sätt, detta fast jag lärt mig och diskuterat i oändlighet att vi ska behandla varje enskild elev efter hans/hennes förutsättningar.
Värst är kanske när jag hör lärare säga: De vill ju inte lära sig något, de är inte intresserade...
Detta trots att vi malt om och om igen att vi ska utgå från att eleverna vill lära, vilket jag också uppriktigt tror på.