Vet att det är fler med mig som tänkt tanken och att frågan inte är alltför lätt att besvara. Jag tror dock att ett viktigt steg att ta är att vi lärare är något sånär ense. Jag tänker utifrån ett yrkeslärarperspektiv. Om vi på hotell- och restaurangprogrammet är ett 'gäng' lärare som undervisar eleverna i karaktärsämnen så finns det nog en fördel i att vi är överens om vad vi vill att eleverna skall uppnå, vilka jobb de kan söka efter studenten. Det känns inte som ett bra grepp om några lärare försöker förmå eleverna att bli tävlingskockar medan andra lärare försöker utbilda samma grupp elever till 'vardagskockar'. Ett enhetligt mål som lärarlaget samlas kring och strävar att uppnå är väl det bästa. Tycker också att vi som yrkeslärare skall ta hänsyn till vilken typ av arbetskraft som marknaden efterfrågar (och jag pratar fortfarande om yrkesprogrammen) för att ge våra ungdomar fördelar när de kommer ut på arbetsmarknaden. Är man som jag, bosatt på en ö, kan det finnas vinster i att studenter är breda för att kunna söka sig utanför ön och ut i vida världen. Men jag tror fortfarande att det är vårt ansvar att tillse att våra nyutexaminerade, i första hand är förberedda att möta den marknad som ligger i närområdet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar