tisdag 27 februari 2007

Varför kommer inte våra elever?



Och då menar jag mest, varför kommer de inte till lektionerna? Skolverket och CSN har åsikter om hur frånvarorapportering etc skall gå till. Och det är ju naturligtvis bra men vi lärare måste väl tänka lite längre i frågan. Elever med hög frånvaro är inte alla stöpta i samma form. Några har det jobbigt hemma, andra har det jobbigt i klassen och ytterligare andra kan ha problem med inlärning eller lärare. Diagnoserna är långt fler än de ovan nämnda.
Om jag märker att frånvaron i en viss kurs är dålig så måste jag ju fundera på vad det är jag erbjuder. Har jag något att erbjuda ett gäng sjuttonåringar överhuvud taget? Kan jag planera om, tänka om? Kan jag möta eleverna i frågeställningar som ökar intresset?
Jag tror att skolan måste vara sådan att eleverna föredrar att vara där framför att ligga hemma i sängen eller sitta framför datorn osv osv. Om skolan är en dragkraft i sig så behöver vi lärare bara locka eleverna över tröskeln till vårt rum. Och hur gör vi det? Jo, genom att bry oss, genom att VISA att vi bryr oss. Vi behöver också visa att det eleverna gör betyder något, både för elever och för oss andra i klassen. Respekt och förtroende tror jag också är viktiga ledord i sammanhanget. Jag visar att jag har förtoende för elevgruppen när jag ger dem friheten en planera och genomföra lektioner (lärande) på egen hand. Jag visar respekt genom att inte ifrågasätta elevens argument. Ömsesidigt förtroende och ömsesidig respekt naturligtvis. Går det bara åt det ena hållet så faller det ganska snart, senast när läraren vänder ryggen till.

Inga kommentarer: