Nyvaken:)

Helt plötsligt fick jag lust att skriva igen, mao kommer bloggen att vakna till liv igen.
Letar febrilt efter min första blogg. Hade nämligen en som hette Pengberg men den kommer jag inte åt hur jag än försöker. Loggar jag in med lösenordet som ska gå till Pengberg så hamnar jag på min "nya". Nåja, i mitt sökande så kom jag på att det står lite gamla uppgifter om mig, att jag bor på Gotland t.ex vilket inte stämmer längre. Har också ändrat i rubriken, det handlar nämligen om mer än skola.
Ser också, när jag går igenom mitt gamla material att jag började blogga på "blogger.com" år 2006. Det är åtta år sedan!! Undrar också om det var så att min ursprungliga blogg började tidigare? Har också ett vagt minne av att Google köpte upp den första bloggen jag använde och döpte om den. Hette den inte blogspot.com ursprungligen? Eller hur var det nu???

Skulle ha blivit publicerat förra året...

Det finns en många rektorer och förskolechefer runtom i landet som har fantastiska kompetenser, enormt engagemang och otroliga kunskaper. Jag vet för jag har träffat flera hundra av dem.
Bland alla dessa skolledare finns det endast ett fåtal som uppfyller kriterierna för vad en rektor förväntas kunna för att leda skolan och dess arbete.

Rektor/förskolechef vid en normal skola idag förväntas ha kunskaper om arbetsmiljö, schemaläggning, personalvård, medarbetarsamtal/lönesamtal, kollektivavtal, elevvård, betygsadministration, ekonomi, kunskapsuppfyllelse (betygsresultat), marknadsföring, IKT, arbetsrätt, skollagen, övriga styrdokument, osv osv. Dessutom ställs rektor som ansvarig när föräldrar eller elever ifrågasätter, när kommunen eller regeringen genom Skolverket och Skolinspektionen ifrågasätter verksamheten, när arbetsmiljöverket, Barnombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen, numera Diskrimineringsombudsmannen ifrågasätter. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Det är klart att en rektor kan omfamna alla dessa delar och ändå hinna med det pedagogiska ledarskapet, men tyvärr är det inte så många som mäktar med. Om rektor inte har den ekonomiska utbildningen/erfarenheten så kan det hända att skolan inte bara misslyckas i sitt huvudsakliga uppdrag, nämligen att se till att eleverna når kunskapsmålen, utan också att man missar de ekonomiska målen.

Förra året hade BUN på Gotland problem. Detta läsår, som inte har kommit halvvägs ännu, har vissa enskilda skolor problem med att få ekonomin att gå ihop, t,ex Högbyskolan på södra Gotland. 2 miljoner under budget i november månad?
Man kan väl inte klandra rektor för det enorma underskottet? Jag tänker i alla fall att det ansvaret ligger någon annanstans, t.ex hos förvaltningen som rekryterat utan att tillse att rektor haft (eller fått) adekvat utbildning. Som så många gånger förr är det rektor som få stå i media och bära hundhuvudet medan de egentligt ansvariga bara finns i periferin. Det är DETTA jag vill belysa: Vems bär ansvaret när rektor inte har adekvata kunskaper?

I min skolvärld skulle rektorsutbildningen finnas sökbar för allehanda behörigt sökande. Inte som idag bara vara till för dem som är anställda som rektorer/förskolechefer. Den skall innefatta områden som är relevanta och avslutningsvis ska den vara mer omfattande än de 30 hp som den är på idag. I praktiken kan jag idag vara utbildad (behörig?) rektor med 30 hp (en termin) medan min personal måste ha MINST 210hp (tidigare åldrar). Lärare i grundskolans senare år eller för gymnasiet 270- 330 hp...
...Här skulle inlägget ha fortsatt men jag har tappat tråden, det var ju ett år sedan jag började på artikeln.

Pengberg smider

Nu har jag tagit mitt beslut. Jag har också berättat om mitt beslut för huvudman och för att bekräfta det hela har jag också berättat för alla samt lämnat in min skriftliga uppsägning.
Jag ger mig in i något som jag inte riktigt vet vart det ska ta vägen. Först och främst ska jag se till att registrera mitt företag, där man naturligtvis undrar hur det ligger till med "Pengberg"? Är det upptaget månne? Vi får se. Jag  har försökt komma åt domänen pengberg.se men den är upptagen och parkerad.

Tror och hoppas att jag kan erbjuda mina tjänster på frilansande basis, i olika former och på (förhoppningsvis) olika platser. Jag har också länge funderat på att formulera en längre sammanhängande text att publicera (typ en bok alltså). Det är så mycket dumt som är sagt om skola, också mycket klokt. Kan man pussla ihop detta och lägga till det som INTE blivit sagt om skolan så kanske det blir någon som läser också:)

Fortsättning följer...

P.s Funderar på alla "biosar" (profiler, beskrivningar etc.) som jag måste ändra, @pengberg t.ex

DEMOKRATI

Tre killar (X, Y & Z) jobbar som servitörer på en krog. De har en överenskommelse, all dricks de får in delar de solidariskt i tre lika stora delar mellan sig. En kväll är X sjuk. Y & Z bestämmer då att de (Y & Z) ska dela på dricksen, dvs X ska inte få någonting.
- Ett demokratiskt majoritetsbeslut, säger Y & Z
Visst är det väl så, eller?

Efter att ha läst om Astrid, 14 år i Luleå som protesterat mot en sexistisk toalettskylt så blir jag så j-a upprörd. Återigen är det en vuxenvärld som tror att ett majoritetsbeslut är detsamma som demokrati. Jag blir så himla besviken. En lärare tar beslutet (på egen hand?) och gör en enkätundersökning. Enkätundersökningen visar att bara 0,9 % mår dåligt av bilden. Är det så få som mår dåligt så skiter vi i det och låter skylten sitta kvar.

Jag blir grymt besviken på läraren men rektorn uppvisar en inkompetens som är långt utöver det vanliga. Jag hoppas innerligt att diskussionen fortsätter, att media fortsätter stötta Astrid och att rektorn får möjlighet till fortbildning. Kanske, kanske personalen på skolan förstår vad de gjort när det belyses på det sätt som Sourze gjort i artikeln (se länk ovan).

P.s. All ära till Astrid som en otroligt stark och mogen 14-åring!

Om att vara rektor

När man på fredagseftermiddagen funderar över veckan som varit kommer också funderingarna kring första halvan av höstterminen och så fortsätter det med läsåret, läsåren osv. Vad gör jag? Och till vilket pris?
Har ganska nyligen avslutat den statliga utbildningen, Rektorsprogrammet (med sista uppgift den 15 juni). Tre långa år med heltidsarbete som rektor parallellt med dessa studier på avancerad nivå har gett mig en hel del nya verktyg, begrepp och kunskaper att förhålla mig till (dessutom 30 hp). Företagsekonomi, juridik, organisationsteori, ledarskap och pedagogik är alla intressanta områden och mycket användbart i min dagliga rektorsgärning.

Jag frågar mig själv (och den eventuelle läsaren); Är det värt att använda alla min ackumulerade kunskap/erfarenhet i skolan? Lönen är (jämförelsevis) låg, kritiken svidande från massmedia, från föräldrar, från ansvarig skolpolitiker, osv. Ansvaret överstiger med råge, vad motsvarande chefer inom privat verksamhet har. Arbetstiden är sällan (kanske aldrig) slut när man kommit hem. Jag förväntas svara i telefonen och på mejl under ledighet, på kvällar,  helger  eller när jag är på utbildning. Kan inte alltid ta semester (I år har det blivit en vecka i juli och en vecka i augusti).

Vad får OSS att fortsätta? Jo, någon måste hjälpa alla elever till just den skolgång de behöver. Någon måste hjälpa alla lärare med verktyg och resurser så att eleverna får den kunskap som de har rätt till. Någon måste ha uppsikt över dem och se att alla hinner med och att alla hinns med.

Pedagogik...

...handlar inte om att fylla ett ämbar utan att tända en eld. Om detta skrev jag i min blogg för fem år sedan: PENGBERG,  och tänkte nog då som nu att vi inte kommer närmare verkligheten än vad vi verkligen vågar. Det finns naturligtvis en massa härliga projekt och s.k. skarpa lägen som sticker ut, men generellt alldeles för mycket konstruerade situationer som inte lyfter skolan tillräckligt.
Detta inlägg var mest till för att visa mitt tidigare inlägg från den 22:a januari 2007 (PENGBERG).

Medeltida idyll

Ett stenkast från ringmuren och två stenkast från havet ligger vår skola. Vissa tider på året känns det som vi är privilegierade, att ha medeltiden alldeles inpå husknuten, att höra historiens vingslag.

En vecka om året invaderas Hansestaden Visby av människor som tror att det är år 1077. Eller jag vet inte om de tror att det är år 1077 men de beter sig som att vi befann oss i en annan tid (förutom att de flesta har en mobil i fickan). Dessa "medeltids-freakar" har ju hittat en fantastisk plats att vara på och för de allra flesta så är det på skoj. Klart att det är bra för Gotland med en medeltidsvecka. Det medeltida arvet är en historisk skatt. Här kan vi lära om tokigheter som begåtts om saker som gick bra. Det är väl därför vi ska se tillbaks, använda oss av historien, lära av misstagen etc.

Alltså, vår skola är belägen ett stenkast från medeltiden i form av ringmur och innerstad. Gymnasie-reformen har dragit oss tillbaka i tiden, oavbrutet sedan den olycksdigra dagen då vi fick en skolminister från medeltiden(?) Kan det verkligen vara så att en av världens modernaste nationer håller på med motsatsen till utveckling, dvs hindrar skolan att utvecklas genom reformer, styrdokument och lagar och medvetet tar oss bakåt? Kan det verkligen vara så att detta görs medvetet?

Elev som har går hantverksprogrammet vill efter ett år byta till samhällsprogrammet (Gy11). Visst går det men...du har 450 poäng som du måste läsa extra nästa år för att komma i fas med dina klasskamrater. Dessutom måste du komplettera din matematik för det är olika matte för högskoleförberedande respektive yrkesprogram och historia är ju 50 poäng för yrkesprogrammen medan högskoleförberedande läser 100p (man kan ju bli tokig för mindre!).

-Som du förstår lille vän har vi gjort allt som står i vår makt för att förhindra att du ska byta program och speciellt har vi tänkt försvåra för just dig som går ett yrkesprogram.
-Då hoppar jag av gymnasiet!
-Nä, det kan du inte göra! Det hade vi inte räknat med. Vi hade ju tänkt att det skulle vara fler som fullgör sina gymnasieår genom reformen.

Senast jag tittade fanns det uppåt 100 000 behöriga pedagoger inklusive några tusen statligt utbildade skolledare. Det är väldigt sällan jag hör att någon av dessa behöriga välutbildade proffs håller med utbildningsministern (som kanske saknar behörighet?) i hans utspel om svensk skola, väldigt sällan...

Nitton av tjugo skolor...

I Professor Kroksmarks blogg igår onsdag, berättar han att nitton av tjugo skolor gör fel i något skede i bedömningen. När jag läser det hela så får jag en bild av att 95% av Sveriges skolor misslyckas med bedömningen i de nationella proven. Skrämmande tänker jag och kollar in vad Skolinspektionens rapport säger.
Jo, man har valt ut tjugo skolor som haft stora avvikelser när Skolinspektionen gjort omrättning av deras prov. Alltså tolkar jag det som att skolor som redan tidigare haft problem har synats och det har visat sig att det var befogat med en extra kontroll.
Kroksmarks fråga är fortfarande högintressant: Vem i hela världen gör fel?

Vi behöver tända eldar.

Jo, jag ställde en fråga på Twitter. Så här löd den i sin helhet:
- Har vi diskuterat skillnaden på läraren som brinner för sitt ämne och läraren som brinner för eleverna?
Inte så många som reagerade men någon tyckte det var intressant, men svårt. Jo det är väl svensk skola i ett nötskal. Känsliga frågor diskuteras inte. 
- Intressant, javisst men det är lite känsligt att diskutera...
Det finns så många duktiga, ambitiösa och drivna lärare runt om i landet så det borde inte vara något problem att diskutera hur vi alla kan agera ambitiöst och med eleven i centrum, att vi alla strävar efter att vara duktiga på fler saker än bara det ena eller det andra.
Vi måste tänka ämbar och eldar även när vi pratar om lärare.

Vem ska vara kvar?

Svensk lärarutbildning är kass, svenska lärare lyckas inte hjälpa eleverna, svenska rektorer kan inte leda sina skolor. Skolverket lyckas inte få ut lärarlegitimationer, utbildningsministern strävar bakåt och de politiska partierna saknar genomtänkt skolpolitik. Enligt Skolinspektionen så är det fel på elevernas föräldrar också. Så då återkommer frågan; vem ska vara kvar? Eleverna? Lärarna? Rektorerna?
Kanske ska vi bara riva upp hela systemet och skicka alla inblandade till Finland. Där kan eleverna få lära sig att skriva bra på tester anpassade för Pisa, lärarna får lära sig att bli professionella, rektorerna lära sig att leda.
Problemet blir ju (förstås), hur ska vi få fram alla entreprenörer, innovatörer? Eller ska vi kanske nöja oss med att klättra i Pisas lista?

Professor Tomas Kroksmark

För lite drygt en vecka sedan (22 mars) lade ovan nämnde professor ner sin blogg, Kroksmarks Blogg. 
Nio dagar senare, närmare bestämt idag så väcker han den till liv igen. En kortvarig vila men kanske fullt tillräcklig, för Korsmark har fått bränsle i form av mejl och kommentarer som uppmuntrat honom att ta tillbaks sitt nedläggningshot.
Jag vill bara med dessa rader påminna om att bloggen är klart läsvärd för dig som har intresse för skolfrågor och skolutveckling. Tomas är professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping.

En sån vecka...

Konstigt nog kommer lusten att skriva (av sig) när man är som mest sliten.
Veckan har varit helt fantastiskt innehållsrik. Den har innehållit allt från elever som fått sin lägenhet utbränd till statisk hemställan av tilläggsbelopp. Återigen sjuka lärare och återigen anställnings-intervjuer (hon blev anställd). Lärare som krisar, elever som krisar, BUP-möten, krismöten, telefonmöten och en helt underbar avslutning av veckan med deltagande i muntliga redovisning, nationella provet i svenska. Grädden på den mysiga avslutningen (moset om ni vill) var den otroligt värmande, porträttlika och vackra illustrationen i ett av våra klassrum.

Ja så lätt är det att få en slitsam och tärande vecka att verka bra, att bara rita av rektorn på "vita tavlan" och skriva några söta ord. Allt elände under veckan är glömt.

Har jag världens bästa jobb?

Twitter

På Twitter "umgås" man med likasinnade.
Jag är intresserad av skolledarskap, skolutveckling, www, längdskidor och roliga saker alltså följer jag människor med dessa intressen. På torsdag-kvällar kan man delta i #skolchat, alltså ett gäng engagerade pedagoger träffas kring hashtaggen (#)skolchat. På helgerna när det är världscup så följer jag #twittski. Enkelt? Så mycket enklare kan det inte bli.
Dessutom finns där några människor som irl är mina vänner (eller bekanta). Förvånansvärt få rektorer finns i flödet men ganska många lärare. Mest representerade är väl de som är engagerade i IT och sociala medier etc. Många av dem har så mycket att dela med sig om både i generell kunskap men också i nyheter inom IT.

Vissa av dem jag följer skriver mycket goja, men det är underbar goja, som han som älskar att bada badkar, tex. En dag för någon vecka sedan fick han veta att hyresvärden ska renovera alla badrum i fastigheten och badkaren ska ersättas av duschar. Traumatiskt! Kommer osökt att tänka på Fritjof Nilsson Piraten (Bokhandlaren som slutade bada).
Jag följer också ett gäng politiker. Carl Bildt för att få veta vad som händer ute i världen, Lars Ohly för att läsa sarkasmer om regeringen, Annie Lööf för att hon är ny osv. Vad gäller de politiker som twittrar tror jag MP med Maria W och Åsa R samt Vänsterns Lars Ohly är de som bjussar mest på sig själva. De flesta politiker är väl rädda för att inte vara PK (?).

Emil Jönsson, Anna Haag, Kickan Randall och Ida Ingemarsdotter är de skidåkare som twittrar mest och blir därmed de mest intressanta att följa. Langrenn, längd.se, Skifaster är några siter som twittrar om skidnyheter.

Jag följer också alla som beskriver sig själva som gotlänningar, både sådana som har flyttat från öijn och sådana som fortsätter att njuta av lugnet och Sveriges absolut underbaraste höstar. Dem följer jag för att få all möjlig information om vad som händer på Gotland. Riksantikvarieämbetet, Gotlands Allehanda, Gotlandsrevyn, Konditori Norrgatt, Grannar, Vänner, Kollegor. Ja, allt som rör Gotland.
Jag är en twittrare...

Ett sätt att kommunicera

På vår skola finns (bl.a) Naturbruksprogrammet - djur med profil hund. I dagligt tal säger vi "Hundprogrammet" för det är vad det handlar om, hund alltså. Under tre år så får eleverna lite kunskaper om djurvård, naturbruk etc. och allmän kunskap kring jordbrukande i övrigt.
Större delen av karaktärstiden ägnas åt hundar. Man jobbar med agility, klickerträning, freestyle. Man läser om hundens ursprung, om hundens användingsområden. Man lär sig vad fysioterapeuten gör, hur man jobbar på djurvårdskliniken. Etologi, biologi osv osv. Helt enkelt en fantastisk utbildning för ungdomar som gärna ser sitt framtidsjobb med hundar.
Vår huvudlärare på hundprogrammet är föräldraledig men tar sig lite tid för att träffa eleverna några timmar i veckan genom blogger. En inkörningsperiod under de första veckorna med en del "barnsjukdomar" men vi ser ljusningen och möjligheterna. Ett helskönt sätt att kunna träffa sin hundlärare i ett forum, helt webbaserat, där man bara snackar hund.  Med beundran ser jag ett seriöst arbete växa fram på ett fullkomligt bländande och modernt sätt. Fler sådana alternativ efterlyses!

Baktidens skola?

Nu har han, gång på gång visat att han inte har någon som helst kunskap, ingen som helst kunskap om och inte heller någon som helst erfarenhet av och om skolan. "På vetenskaplig grund", är ett utryck som han gärna använder men i hans dagliga praktik verkar det inte vara användbart. Han tittar i historieböckerna och ser (vad han vill se) att svenska skolan var bättre förr. Dvs om man jämför Europas skolor utifrån ett summativt sätt där man mäter kunskaperna på samma sätt som man gjorde för tjugo eller trettio eller till och med femtio år sedan.

Jag har i ett antal bloginlägg skrivit om honom t.ex den här eller den här. Ja, han är nog den som figurerat mest av alla i min blogg. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin skrivit något positivt men tror inte heller att han förtjänar det ur mitt perspektiv som lärare och skolledare. Må vår skolminister snart få en ersättare och jag någon annan att skriva om...

Veckans ordstäv

"Alla har så bråttom med att undervisa att ingen
hinner lära sig något." Agnes Repplier

Det var ett tag sedan som hon, Agnes myntade ordstävet ovan. Jag antar att många med mig under skolhistoriens gång ofta undrat hur mycket vi lärare lägger ner i undervisning och hur mycket som förmedlas till våra elever. Jag menar att vi oftast har ett starkt behov att förmedla något, så starkt så att vi glömmer våra lyssnare.
- Nu var den lektionen klar, fort över till nästa och gå igenom så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt

Om min arbetsplats

Det var någon på Twitter som tyckte att min arbetsplats (se förra blogginlägget) påminner om hennes. Kanske att tecken på att även hon prioriterar den dagliga verksamheten framför de administrativa uppgifterna.
Jag vet att mina administrativa arbetsuppgifter hela tiden blir lidande av att jag vill finnas i verksamheten, att jag vill vara synlig. Jag gör klassrumsbesök, sitter med på lektioner, hänger i "caffis", får pratstunder i korridorer, i matsalen, i klassrum, i uppehållsrum. Jag är inne på lärarnas arbetsrum, är med på arbetslagsmöten. Osv osv. Allt detta tar mycket av min tid men det är värt varenda minut för jag kan ärligt säga att jag känner min skola, jag vet vad eleverna heter, jag vet hur de ligger till i sina studier.  Jag vet vilka problem som finns, vilka lärare som har det jobbigt just nu med den och den eleven/gruppen etc. Jag vet också att lärarna på skolan uppskattar att jag syns, att jag finns med, att jag är en del av det dagliga.

Jag har nog snöat in lite på det här med hur delaktiga, aktiva, engagerade i verksamheten vi rektorer är, eller inte är...Häromdagen kom jag in i en kort diskussion på Twitter om det hela (blogginlägg häromdagen) och nu är jag där igen? Sorry, men jag vill ju så gärna att vi rektorer jobbar för en bättre skola tillsammans med elever och lärare och inte enbart på våra arbetsrum.

Vissa dagar...

Jo, just det vissa dagar alltså...
De flesta dagar börjar man med intentionen att genomföra uppgifter och ha möten enligt kalendariet. Man laddar upp med lite kaffe och sätter igång med det dagliga, ja ni vet. Men så händer något.
Precis som på beställning ramlar alla elever med problem in, kuratorn, skolpsykologen m.fl. och rör om i min planering fullständigt.
Knack, knack:
- Har du tid?
- Självklart!
Knack, knack, ring, ring:
- Har du tid?
- Snart klar.
Ring, ring,
- Har du tid?
- Snart, jag ska bara...

Jo jag vet att jag förväntas vara den pedagogiska ledaren, att jag förväntas ha svar och lösningar på det mesta. Jag vet också att jag är det förstnämnda och att jag oftast har lösningar. Men varför bestämmer sig alla för att ställa dessa krav och frågor samtidigt under en ynka timme av min förmiddag?

Dagens blogginlägg blev gnälligt men kära blogg det är därför du finns. Vem ska annars lyssnar på mig när JAG får behovet att lätta på trycket?

Önskerepris från 2007...

"Hjärnan är ett underbart organ.
Den startar direkt när jag vaknar
på morgonen och stannar
inte förrän jag kommer till skolan."

Klassrumsbesök

En lärare på Twitter uttryckte igår en viss frustration av att rektor aldrig kommer på besök i klassrummet.
En annan lärare hakade på och berättade att hon haft två besök på 25 år (!). Jag undrade då vad de pratade om vid medarbetar- och lönesamtal. Hon svarar,
-  Bedömningen grundas i hur man beter sig på möten och vad andra säger om en.
Naturligtvis ett relativt subjektivt utlåtande men antagligen också relativt sant, för var annars ska rektor få en uppfattning om hur läraren utför sina arbetsuppgifter?


Jag kastade ut frågan till några "medtwittrande" kollegor som alla uttryckte en svårighet att prioritera denna (ack så viktiga) del i arbetet. Jag kunde ana en frustration från rektorskollegor över att de inte har tiden men kan inte låta bli att tänka: Ska man inte prioritera om?
Jag får också en obehaglig känsla av att man famlar i blindo i så många andra sammanhang, kvalitetsarbetet mm. Dessutom är det en viktig faktor till att vi kallar oss pedagogiska ledare, för hur kan man vara det utan att vara delaktig i verksamheten. OBS att jag menar delaktig, inspirerande, uppmuntrande inte kontrollerande, tillrättavisande. För vi utgår väl från att våra lärare har fått förtroendet att undervisa för att det är det de kan?